[2014-12-01]
... på Vibroheads @ KoM 29/11
Stefan Dafgård sång/ munspel, Ari Hautala gitarr, Dan Helgesen klaviatur, Daniel Winerö trummor.
Bilder © Vanja.

Återigen en ny konstellation att skriva om: nyss var det Neil Youngtributen Harvest, nu är det bluesgänget Vibroheads. Stefan Dafgård blev allt mer spelsugen, kände för att hitta på något annorlunda och skapade en kvartett utan bassist. Tre gents enrollerades: en av dem var trumslagaren Daniel Winerö, en av stadens flitigare bluesmän. Ikväll med röda ljusslingor på trummorna!

Gitarristen Ari Hautala ("mannen utan pedalbord" säger Stefan belåtet), hör vi inte lika ofta. Inte så konstigt, han bor i Västerås. Gitarrist i Paul & The Blue Delivery förstås, dessutom i Knock-Out Greg & the Jukes. Och med ett förflutet i finska rockbandet Hurriganes avslöjar han.

Till slut den dubbelarbetande Dan Helgesen, organist OCH bassist - med vänster näve. En veteran som lirat allt från acid jazz till snällrock, från Stonefunkers till Freda. Blues också, såklart, bl.a. med Sam Vesterberg och Al Tehler. Bred musiker med mycket fantasi.
Men vad spelade de för nåt då, suckar den ev. läsaren. Jo, de började med en låt av Jimmy McCracklin och fortsatte med Earl Kings tryckare "It Must Have Been Love". Så en Little Walter, Stefans egna "I Got More" från Instigators album "Chaka Chaka", Slim Harpos "Te-Ni-Nee-Ni-Nu" där Ari demonstrerar vilket läckert tremololjud hans Fender Concert har. En tuff låt av Ike Turner och till slut Stefans sprillans nya "Saturday" med hypnotiskt beat och ett härligt flummesolo från Dan. Paus.

Akt två börjar med en klockren instrumental, "Cissy Strut" av The Meters, följd av skönt släpiga "Whatever You Had You Ain't Got It No More" av Alvin Robinson. Två pärlor från Stefans penna: dels funkiga "Hurt Me", dels "Across The Tracks", även den från "Chaka Chaka". Plus en Lazy Lesterdänga som låter Instigators! Billy Boy Arnolds "Every Day, Every Night" i suverän upplaga. Så en ballad som slirar igång med stuk à la "Hit the Highway". En Earl King igen, och stark final med hjärtslitande munspel från Stefan.

Av gammal vana så lyssnar Redaktör'ns öron efter ljudet av en snärtig basgitarr och tycker att han saknar pulsen i vissa låtar. Men den finns där - fast i klaviaturklangerna: Redaktör'n behöver ställa om sina öron!

För övrigt ett lyckat premiärgig: Stefan är som ni vet en glimrande vokalist och det liras gott på alla händer och fötter. Ni kan nog tänka er. Ari spelar med ett rent och vackert Fenderljud (endast sladd och reverbpedal!) och imponerar gång på gång med strama solon av klassiskt snitt. Till sist konstaterar vi att Stefans kompositioner står sig väl jämfört med bandets 'covers'. Men det visste vi redan. Missa nu inte nästa gig!
Att spela utan bassist är inte ovanligt i jazzens värld. En klassisk orgeltrio som spelar bluesbaserad musik, färgad av det man förr kallade r&b, har ofta sättningen orgel, gitarr och trummor. Eller kanske orgel, saxofon och trummor. Organisten spelar då basfigurerna med fotpedaler eller (som Dan) med vänsterhanden.

Tänk dessutom på Göteborgs egna Le Système som reducerat sättningen till en duo med Fabian Kallerdahl på orgel och Michael Edlund på trummor.

I bluesvärlden är det vanligare att byta ut bassisten mot ytterligare en gitarrist. Så gjorde ex. Hound Dog Taylor, så gör ibland våra egna Kokomo Kings.

Den Minnesgode Läsaren erinrar sig att bandnamnet Vibroheads var aktuellt redan 2007:
Martin Abrahamsson sång/ gitarr, Stefan Dafgård sång/ munspel, Conny Sävmo elbas/ kontrabas och Anders Nygren trummor. En fin kvartett som våren 2007 spelade på bl.a. KoM (första adressen på Olivedalsgatan) och Jazzå (Andra Långgatan).