[2015-06-05]
... på Arvid Nero & Erik Ivarsson @ KoM 28/5
Arvid Nero sång/ akustisk gitarr, Erik Ivarsson lapsteel. Foto ovan © Vanja Fridhammar
På scen med mycket kort varsel: Arvid som vi känner som sångare i bl.a. Burning Nero och soulbandet Magnolia. Dessutom tidigare i Neros Bluesband. Och Erik, en fena på lapsteel och gitarr, hörd i bl.a. Black Cat Bone och i Sue Sergels trio.

Redaktör'n skriver direkt: ett superbt duogig. Liksom med Chuck Prophet härom sistens saknar man aldrig ett 'komplett band'. De här herrarna ÄR kompletta.

Arvid lyckas med konststycket att samtidigt sluta ögonen och försvinna in i sin egen värld OCH ha en varm publikkontakt (hur gör han?). Hans röst är samtidigt rå och behaglig, glider då och då upp i falsett. Inlevelse är bara förnamnet. Finns det någon rättvisa borde Arvid 'bli stor'!

Erik växlar mellan följsamt komp och lead. Ett melodiskt och nyanserat finlir, ett vokalt spel, påminnande om en människoröst. Han nickar, gungar, ler. Så gör Arvid. En klyscha men de ÄR ett radarpar.

Främst blå sånger av andra kompositörer (se ungefärlig lista t.h.), men Arvid hinner med tre egna låtar: en på svenska, två på engelska. Texter med social realism, inte 'baby, baby, baby'. Gärna mera eget nästa gång: jag vet att Arvid fokuserar på sin trio Burning Nero men jag hoppas ändå att denna duo kan jobba vidare! 		[Låtskrivare ELLER känd version]
"Stranger Blues" (Elmore James), "When My Left Eye Jumps" (Buddy Guy), "Waiting Around To Die" (Townes Van Zandt), "Baby Please Don't Go" (Big Joe Williams m.fl.), "Catfish Blues" (Robert Petway m.fl.), "Down By The Riverside" (trad.), "Everybody Oughta Make A Change" (Eric Clapton), "Tomorrow Is A Long Time" (Bob Dylan), "Trouble In Mind" (bluesstandard), "Be Here to Love Me" (Townes Van Zandt), "Shotgun Blues" (Lightnin' Hopkins), "Death Letter" (Son House), "Cypress Grove" (Skip James), "Crawlin' King Snake" (John Lee Hooker).
... på Alexander Durefelts kommande album
 Foto © artisten
Alexander Durefelt har redan välsignat oss med två album med originalmaterial: "Hearts On Repair" (2009) och "Electric Mile" (2013). T.o.m. musiktidskriften Sonic, inte alltid så nådig, föll för dem. Henrik Lyngåker tyckte till om "Hearts on Repair" och skrev att Alexander påminde om Willy DeVille och att han levererade "genuin soul, country och rock'n'roll med ett djupt vemod och en ofelbar koll på läget". Och gav "Hearts On Repair" betyget 8 av 10. "Electric Mile" - fyra år senare - tyckte Sonic var ett av ”..senare tids starkaste svenska rockalbum.”

I höst kommer det tredje albumet: så är Alexanders plan idag. En genuin vinyl-LP med de välbekanta musikerna Alexander, Henrik 'Pilen' Pilquist, Gunnar Frick, Stefan Bellnäs och Johan Håkansson. I soundet mera lik debutalbumet än nummer två: "Electric Mile" hade fler elektroniska inslag. Idag är Alexander tillbaka i en mera analog värld.
Redaktör'n fick tillfälle att lyssna på två spår från den kommande plattan: "Suicide Of Town" och "Rosie":

"Suicide" med stor närhet till Alexanders smått bräckliga och samtidigt intensiva sång, färgad av ett lätt vibrato. Vemodigt, akustiskt gitarrplock i förgrunden, elektrisk twang i bakgrunden.

"Rosie", snabbare, mer avslappnad vokalt, gladare, dekorerad av en glödande elgitarr som klättrar, cirklar och dyker i fonden. Två starka sånger, två välgjorda spår. Snygg produktion med luft och rymd.

Sortera in under 'begåvad singer/songwriter av amerikanskt snitt med stor talang, många idéer och lagom skit under naglarna'. Redaktör'n vill inte referera till någon annan artist: Alexander är sin egen man. Massor av 'Lycka till' med plattan!
... och stänger slutgiltigt sin Mail Order
Så var det gjort: Mail Order stängd, dags att returnera plattorna till musikerna. Lite vemodigt är det, men vi kan inte vända trenden. Spotify gör säkert sitt: kan du lyssna på plattorna - eller på bluesens 'originalartister' - nästan gratis på Spotify, varför köpa en CD?

Och ändå: Redaktör'n hade hoppats på en större lokal utgivning de här åren. Är det brist på starkt originalmaterial som hejdar banden i den blå genren från att satsa på ett eget album? Någon större vinst lär man inte göra på en platta, men nog vore det väl roligt att skapa den? Och att ha något att stolt visa upp?