"Evil Gal Blues"
komponerades i alla fall av ässen Leonard Feather
och Lionel Hampton. Dinah Washingtons insjungning är
nog den klassiska. En uptempolåt med swinging
saxsolo och snyggt pianobreak. Och i Redaktör'n
öron står faktiskt Örjans pianospel
hela tiden i centrum.
"That's How I Got My Man"
sjöngs in av Blue Lu Barker läser jag. En
sångerska, aktivast på 30-40-talet i New
Orleans. Ett behagligt långsamt, fint nummer med
sensuell sång och saxofon och en klassiskt elegant
ackordsföljd. "Pig Foot Pete"
ger oss en massa boogiewoogiepiano från Örjan.
En mycket fingerfärdig herre. Ella Mae Morse sjöng
originalet.
Ett tvådelat nummer: "The
Dream" är en pianobaserad instrumental
med rötter före förra sekelskiftet. Ger
Redaktör'n en känsla av Spanien: En sån
melodi man känner igen men inte kan placera. OK,
Ry Cooder gjorde den på albumet "Jazz".
Drömmen övergår söm(n)löst
i den vokala "Marie Laveau",
en sång om en Voodoo Queen från (så
klart) New Orleans. Originalet gjordes av Papa Celestin:
bandledare med specialitet kornett/trumpet. Ett häftigt
spår som riktigt dryper av New Orleans och La
France. Det hörs att Johanna gillar att sjunga
den!
"Junker Blues"
- jo, den handlar om droger - skapades av Willie Hall
på 20-talet, sjöngs långt senare in
av Champion Jack Dupree. Har spelats in med såväl
ändrad som helt annorlunda text. Själv tänker
Redaktör'n främst på "Lawdy Miss
Clawdy". Och till sist: "Trouble In
Mind", en standardlåt som sjungits
in av alla och envar, från Dinah Washington och
Lightnin' Hopkins till Willy DeVille och Led Zeppelin.
Redaktör'n brukar klaga över bristen på
originallåtar, men det blir svårt här.
Han kände knappt igen någon låt så
han ger i stället en guldstjärna för
alla för honom ovanliga nummer som letats fram
ur gömmorna!
Fotnötter:
Den eminente basisten Lars Mellqvist
är kanske mera känd som basist i Mr.
Bo & The Voodooers. Som förra året
släppte albumet "Going
Up North", 10 spår utgivna som CD och
dessutom lagda på Spotify. Solid southern soul
och blues.
I The Voodooers hittar man organisten Bo 'Bobbo'
Hansson som tidigare i år publicerade
albumet "Soul
Based" på Spotify. 7 originallåtar
hittills, men det kommer mycket mera, det lovar han.
...
på
"Blues Escape feat. Johanna Lillvik"
"Different
things to different people / That's what happiness is!"
sjöng Ray Coniff Singers 1965 (så fick jag
in dem också i GigKalendern). Detsamma gäller
musikgenren 'blues'. Bandet Blues Escape har flytt långt
ifrån etiketten 'bluesrock'. Förvänta
er inte en massa vräkiga elgitarrsolon: här
gäller främst piano men även saxofon. Jazzig
blues och bluesig jazz med rötterna geografiskt i
New Orleans och tidsmässigt i 20-40-talet. Eller
ännu äldre. Redaktör'n och hans eventuella
kunskaper är på tunn is här.
