[2020-09-03]
...
på engelsk pubrock från 70-talet
Igår kväll grottade Redaktör'n ned sig i ett favoritämne: engelsk pubrock. Och inte vilken pubrock som helst. Nu snackar vi 'The Golden Era', 70'-talet, med viss betoning på första halvan. Då den progressiva rocken blivit alltför tillkrånglad och komplex. Alltför mycket fokus på teknisk skicklighet, alltför stora arenor, alltför många stråksektioner.

Som reaktion började publiken fylkas framför pubscenerna där band som Eggs Over Easy och Brinsley Schwarz spelade melodisk rak rock på tre minuter. Så kom Kursaal Flyers med eleganta popdängor, Steve Gibbons Band med rå rock någonstans mellan Chuck Berry och Bob Dylan, Dr Feelgood med bluesbaserad rock'n'roll, Eddie & The Hot Rods, Rockpile med 'Sverigevännerna' Dave Edmunds och Billy Bremner. Och med Nick Lowe, så klart.

Elvis Costello och Graham Parker dök också upp i den här vevan. De etablerade skivbolagen var lagom intresserade. Istället skapades 'små' nya bolag som STIFF och Chiswick. Men så kom punken. En ännu starkare reaktion på, ja, på allt. Och så var pubrocken historia, helt borta ur rampljuset.

Att Redaktör'n grävde ned sig i just detta just denna kväll berodde på att polaren Lennart donerat ett ex. av svenska "Rock 'n' Roll Magazine" 2020: 6. Ett bra nummer med bl.a. en gediget illustrerad artikel om den engelska pubrocken. Men Redaktör'n var redan hyfsat påläst: Det finns flera bra böcker i ämnet:

- Will Birch: "No Sleep Till Canvey Island - The Great Pub Rock Revolution"

- John Blaney: "A Howlin' Wind - Pub Rock and the Birth of New Wave"

- Tony Moon: "Down By the Jetty - The Dr Feelgood Story"

Och vill man bara läsa lite lätt om ämnet finns alltid Wikipedia: "Pub rock (United Kingdom)"

Have some fun! Cheers!

 
Arkiv: Redaktör'ns Tidigare Tänkta Tankar
           fr.o.m 26 aug 2009
Redaktör'ns Mailadress