[2021-12-22]
 ...
på 1970 - 1972. "It was fifty years ago today
...":
Del 3
 Stör
julfriden med att spela Stone The Crows,
en engelsk favoritgrupp från början av 70-talet.
Nå, 'engelsk' hade de inte gillat. Alla var från
Skottland förutom Colin Allen, vass
trumslagare med förflutet hos John Mayall. Bluesrock
brukar man väl kalla bandets musik, men repertoaren
var betydligt bredare än så.
Maggie Bell, sångerskan, fick klart
mest uppmärksamhet. Jämfördes av några
tänkare, bl.a. Dr John, med Janis Joplin. Andra skrev
om likheter med Laura Nyro eller Aretha Franklin (nåja).
Avgör själva. Att vara Maggie Bell duger bra!
 Gitarristen
Les Harvey, oftast hörd och sedd
med en svart Les Paul Custom, var en begåvad herre.
Apropå Aretha hade han faktiskt vikarierat för
hennes vanlige gitarrist på en Europaturné.
Cool cred. Tyvärr gick han bort 1972 i en olycka
på scenen. Ersattes av Jimmy McCulloch,
sedemera medlem i Paul McCartneys Wings. Stora delar av
bandets fjärde album, "Ontinous Performance"
från 1972, var redan inspelade när Les avled.
På återstående spår hörs
Jimmy.
 Alla
studioplattorna finns
på Spotify:
Stone the Crows (1970)
Ode to John Law (1970)
Teenage Licks (1971)
Ontinuous Performance (1972)
Dessutom finns några liveklipp på YouTube,
främst en mäktig version av Percy Mayfields
"Danger Zone":
"Danger
Zone" "Going
Down" "Love
74"
samtliga med Les Harvey gitarr.
Bluesrock
i botten, men stor bredd på repertoaren. Debutplattan
"Stone The Crows" radar i tur
och ordning upp en soulig ballad, en rasande snabb rocker,
en akustisk blues, en Beatles-cover och ett långt
sjok (17:20) kallat "I Saw America": En rad
löst hopkopplade låtar, ofta med bluestouch,
som ska skildra olika aspekter av USA. Maggie sjunger
lejonparten men basisten Jimmy Dewar
(senare med Robin Trower) griper då och då
mikrofonen.
 "Ode
to John Law" är det av deras album
som Redaktör'n spelar oftasts. Kanske beroende på
spåret "Danger Zone", en pärla. Eller
"Sad Mary" som har Allmansfeeling. Men albumet
är glimrande rätt över. Spåret "Love
74" sticker ut: spelas i 7/4 takt.
Album
#3, "Teenage Licks" är
mera rak rock, mindre blues. Men en bra rockplatta! Här
lirar man bl.a. en Dylanklassiker, "Don't Think Twice".
Och
på "Ontinuous Performance",
#4 i raden, hittar vi alltså såväl Les
Harvey som Jimmy McCulloch på gitarr. "Good
Time Girl" blev en singelhit (nr 12 på listan).
"King Tut" är en kort instrumentalare signerad
Les. En blues kom faktiskt med denna gång: "Penicillin
Blues" som börjar snällt unplugged men
sedan pluggas det i. Och "Sunset Cowboy" är
en vemodig tribut till den bortgångne Les. Redaktör'n
har inte just den plattan, är inte så inlyssnad
på den, men nu har vi förstås Spotify.
 Vill
man hålla sej uppdaterad finns det en Facebooksida
om Stone The Crows.
Så klart! |
