[2018-02-14]
... på tre svenska blåfärgade utgivningar
Sven B Good and the Blues Stompers: "Pay Day Blues"

Freddie Nyström Band: "Min Tur"

Bogefors: "Bogefors"
Sven B Good and the Blues Stompers: "Pay Day Blues" ROOSTER RECORDS (2017)

Sven är förstås Sven Lorentzon, en välbekant sångare/ gitarrist/ låtskrivare på våra scener. Tänk på Smiling Heart, på Sven & Robbans SmilingBlues m.fl. En bluesman, javisst, men Sven lyssnar nog lika gärna på Detroit Cobras och de gamla hjältarna i The Sonics. Eller på Paul Rodgers i Free.

"Pay Day Blues" är en typisk hemmagjord CD i 'jewel case'. Snyggt gjort omslag med tydlig information om de 18 spåren. Rooster Records står det, men det är knappast etiketten från Clarksdale Mississippi det handlar om, snarare Svens eget projekt. Ljudet? Ibland lite slamrigt (replokalsinspelning?), men det gör faktiskt ingenting i det här fallet: även förebilderna var rejält slamriga. Och ljudbilden är väl sammanhållen med helt OK balans mellan sången och de olika instrumenten.

Redaktör'n har tidigare skrivit glada rader om Svens egna låtar på plattan. Tyckte då att det ibland var svårt att höra vad Sven sjöng. Han sände oss snällt texterna och jodå, de håller även i närbild. Så vi hoppas på mera eget material på nästa platta!

Det finns dessutom 14 'covers' på "Pay Day Blues". Boyd Gilmores "Believe I'll Settle Down" exempelvis som dekorerats med själfullt gitarrspel. Ett bra spår (Redaktör'n tänker envisas med att använda det ordet) bland många. En annan höjdare är "It's Your Voodoo Working", ursprungligen inspelad 1961 av Charles Sheffield från Lake Charles i Louisiana. En suggestiv rocker där Sven backas av ett hypnotiskt beat. Lika kul är The Sonics "Shot Down" där Sven tar i från tårna vokalt och gitarristen gnider frenetiskt: två minuter och trettionio sekunder av pang på rödbetan. Och så där snurrar plattan på: Ömsom suggestivt blå, ömsom punkig, speciellt i snabba tolvor.

En vacker ballad: "Don't Pass Me By", en gång inspelad av fenomenale Otis Clay. Sven gör den snyggt, har en såväl sårbar som sårig röst. Mycket känsla, t.o.m. en lätt Mick Jagger-vibb under några ögonblick. Gitarren stöder med skönt rosslande riff. Det här är en platta Redaktör'n gärna lyssnar på igen. You go, Sven!
Freddie Nyström Band: "Min Tur" (2017) Spotify

Jag hörde Freddies gitarrspel för första gången för 15 år sedan. En rad ljudfiler med sofistikerad, ibland jazzfusionfärgad bluesgitarr. En tekniskt driven gitarrist som på senare tid mera visat sin förkärlek för råare musiker som Walter Trout. Freddie har en lång historia i band som Holes For Pockets, Black Coffee, Bad Bad Blues Band, Freddie Nystrom Power Trio m.fl. Idag i Freddie Nyström Band: "Närproducerad blues och bluesrock med svenska originaltexter."

Redaktör'n har ingen fysisk platta i handen, här gäller Spotify. Åtta spår med påfallande bra ljud. Fredrik skriver apropå det: "Ja, Helikopter har mixat. Inspelningen är gjord i mitt garage (“studion”) men Sven från Helikopter var hemma och satte upp mickar, stämde trummor med mera innan vi körde igång. Jag tror att det gjort en stor skillnad också."

Freddie sjunger energiskt och föredömligt tydligt. Han har definitivt vunnit på att gå över till svenska. Texterna finns f.ö. på hans välgjorda och uppdaterade website

"If you got it, flaunt it" sägs det. Freddie's got it. Gitarren är oftast i centrum, klaviaturet lägger mest ackord i bakgrunden. Formerna på låtarna är klassisk bluesrock och blues men Freddies egna texter - ganska korthuggna sådana - gör givetvis musiken personligare. Och visst är det lättare att låta övertygande när man sjunger på sitt eget modersmål.

"Upp och ned" är en intensiv tolvtaktare. "Min tur" är ytterligare en tolva, en långsam sådan i moll. "Jag har gjort allt som man ska, men ...". Ett nyanserat spel och en text om familjefaderns (?) funderingar. Freddie baserar gärna sina låtar på de eviga tolv takterna, men sätter ofta en knorr på dem..

"Galen i dig" med roligt arr. "Nio och en halv dag" öppnar med en "Red House"-explosion och blir ett uppvisningsnummer i gitarrspel. Kanske fördelningen gitarrspel/sång kunde varit lite annorlunda på inspelningarna - till sångens fördel. Men det håller nog inte Freddies hängivnaste fans med om.

Hur som helst. Inspelningarna på "Min Tur" är det bästa Freddie någonsin gjort. Hittills.
Bogefors: "Bogefors" (2017)

Bogefors bildades under 2017 då Mattias Bogefors ombildade sitt tidigare band The Capacitors. Ett band från Lund som hörts ett par gånger under åren på KoM.

Ett jämnt dussin studioinspelade spår (Lunds Demonstudio) med svensk text. Formerna på låtarna är klassisk bluesrock och blues, precis som på Freddies inspelningar. Korthuggna texter även här: Sången är ofta aggressiv, raderna hamras in i lyssnaren. Hypnotiskt stuk à la Bo Diddley eller Muddy Waters. Mattias skulle nog gärna spelat in på klassiska Chess.

Mattias sjunger, ja frustar på rent brutal skånska. Slidegitarren riffar, tjuter, ylar. Munspelet matchar. "Väckte alla i morse", ett glimrande spår säkert baserad på "Little Red Rooster". "Gå inte itu" minner om nån rockig version av "Stop Breakin' Down Blues" osv. Texterna inspireras väl av hans eget liv, hoppas bara att han inte halsar en flaska gin. "Aldrig fel": en tuff låt, hysteriskt riffande. Och så avslutningslåten "Du tog min son" som har ett helt annat anslag med dragspel och spelad i reggaetempo. Och som uppenbarligen handlar om en familjetragedi.

En helgjuten platta. Bra ljud, snyggt uppvikbart omslag i kartong med alla uppgifter. Inga texter, men Mattias kommer att lägga dem på sin website, likt Freddie. Bra idé, Redaktör'n har ibland svårt att uppfatta allt.
NEWSFLASH: Det ryktas att Freddie och Mattias planerar spelningar tillsammans. Två band på scen (ja inte samtidigt) som lirar tuff blues på svenska. Varför inte? Redaktör'n tror i princip på sådana evenemang. Lycka till!