[2019-01-19]
... på Bogefors: "Ett kameratrick" CD (2018)
Det ÄR för lite Skåne på Göteborgsscenerna. Nu tänker Redaktör'n inte på immiga snapsar utan på uppvärmda bluesmusikanter. I modern tid har vi flera gånger varit välsignade med Jörgen Åsling a.k.a. Sir Jay och hans eminenta kumpaner. Tack och lov för det. Men i backspegeln kan vi se band som SNiBB, Bluesministrarna, Per & The Ouagadougou Blues Quartet och Göran Ernström och Harmonica Sam med Fats B and The Homeless (vad gör Göran nu för tiden, tro? Sam är ju upptagen med sitt förnämliga countryband).

Tack och lov har vi Mattias Bogefors att tillgå! Mattias har gästat KoM i Göteborg med såväl sitt nya band Bogefors som med det föregående, The Capacitors. Och Redaktör'n har lyckats missa alla spelningarna. Plats för skamsen rodnad. Men han har lyssnat noggrant på plattorna. Som den nya med Bogefors.
Albumet "Ett kameratrick" utmärker sig för närhet, för separation i ljudet. Som är rått, ibland skärande rått och tufft. Mattias plattor är personliga, har intressanta texter. Inget clichéfyllt bluestugg av standardmodell 1A. Han sjunger på kraftig dialekt, ibland är texten lurig att uttolka. Man blir svårt nyfiken. Men låttexterna ska dyka upp på bandets website.

"Då svart blev vitt" öppnar. "De som va svart ä nu vitt / de som va negativt e positivt" sjunger Mattias och det gläder oss: hans texter har ofta en dyster prägel (goes with the territory). Låten gungar bitvis på likt "It Hurts Me Too", bitvis blir det mera av en 'rave up'. "Då svart blev vitt" skulle passat in på Stones "Beggars Banquet" eller bland Muscle Shoalsspåren på "Sticky Fingers". En röst med stor pondus, ett kraftfullt munspel, ett lika kraftfullt band. Inte ett gäng musiker som pillar försiktigt på instrumenten och funderar på hur gitarridolen gjorde 1962. Det här är rå kraft, det här är NU.

"7000 spik" mässar på som en traditionell folkvisa/arbetsvisa med bultande trummor. "Bada!" ger mej en feeling av Yardbirds. De här gubbsen skulle lätt lira engelsk 60talsblues typ Yardbirds, Pretty Things etc. Tunga trummor i förgrunden, det är det ofta. "Nr. 2" inleds likt "Tush". Rå unison munspel/gitarr, ett tryck à la ZZ Top. Skönt basbreak, fräckt arr. "En bättre man" har gunget från "Albatross" men är en sugande, ödsligt ekande vokalblues.

"Då helvetet frös" ger oss ettrig slidegitarr, en ettrighet à la ZZ Top. Igen. "Owe" ger levnadsråd, ofta kloka, till ett gungande countryblueskomp."Dramatisk kvinna" är en, ja, dramatisk blues med lite av soundet från Otis Rushs Cobra Sessions. Dramatisk lyrik också, "Som ett huggormsbett / det värsta jag sett". Brrrrr. Och så lite wahwahgitarr, tack för det!

"Laptop Blues" kastar sig över oss med våldsam slide. Är Mattias arg på datorn? Det är Redaktör'n ofta. Sången "Väckte alla i morse" ("Little Red Rooster"-stuk) finns även på debutCDn "Bogefors" (t.v.). Denna inspelning är glesare, gitarren är akustisk. Åsså "Vad ska du med det till", fler stränga uppmaningar till någon.

"Ljuset från Lund" var år 1955 Nils Poppe som den snusförnuftige Sten Stensson Stéen. Idag kan vi sätta samma etikett - fast helt utan ironi - på bluesmusikern Mattias Bogefors.