[2021-05-20]
...
på
R.L. Burnside - och Mattias Malm i Malmö
Skulle
vi råka snacka om vilka av den svarta bluesscenens
artister vi helst lyssnar på, då handlar det
i Redaktör'ns fall främst om tre herrar vid
namn King plus namn som Otis Rush, Magic Sam, Pee Wee
Crayton etcetera. Typisk europeisk bluesgitarrfan, kanske
en lite traditionell sådan. Eller på vokalister
som Tyrone Davis, Johnny Adams, ZZ Hill eller Bobby Blue
Bland. Lite souligare namn, men inte så originella.
Förlåt.
Däremot har Redaktör'n aldrig grävt i Mississippimyllan,
i "North Mississippi hill country blues" och
sånt. En artist som R.L.
Burnside, bluesmannen från Lafayette
County i Mississippi, har han exempelvis usla kunskaper
om. Han vet att Burnside inte var särskilt uppmärksammad
förrän under nittiotalet då han började
spela med vita bluesrockare som The Jon Spencer
Blues Explosion. Och där tar det slut. Och
nyfikenheten var inte heller så stor. Det finns
redan så mycket att lyssna på.
Men
så får Redaktör'n ett mail från
en gentleman i Malmö, Mattias Malm.
Som berättar: "Snubblade över din sida
eftersom jag följer Christian Smedströms
eskapader! Vill tipsa om att jag nyligen släppt en
tributeplatta till RL Burnside som kanske
passar på sidan?"
Mattias fortsätter "Kommer som CD nästa
vecka men finns redan på Spotify
och YouTube.
Jag är 47 år och har spelat i många år
med Steve
Grahn och nu på senare år som
gitarrist i Yvette
Eklund Band. Men iom pandemin fanns inget
att göra så jag ägnade tiden åt
att tolka Burnside. Allt är inspelat ”live”
utan pålägg och med enbart gitarr, sång
och fotstamp."
Dessutom
innehöll mailet en länk till en video på
YouTube där Mattias
gör Burnsides "Someday Baby" beväpnad
med sin Gibson Les Paul. Och videon tog skruv. Intensiv,
kraftfull, helt övertygande i Redaktör'ns öron.
"Nådde över scenkanten" brukar man
skriva. En suverän teaser för albumet "Malm
on Burnside". Redaktör'n spelade videon om och
om igen, dessutom albumet på Spotify förstås,
och bestämde sej raskt för att ställa några
frågor till upphovsmannen.
Hej
Mattias! Varför fastnade du just för R.L. Burnside
när du gjorde dessa inspelningar?
Det är en egentligen en stor slump att skivan ens
kom till. Jag har spelat blues ända sen slutet av
80-talet, men alltid ihop med någon annan. Och jag
har aldrig sjungit förr på inspelning. Hade
inte pandemin kommit så hade jag troligen fortsatt
som ren gitarrist.
Jag
hörde RL Burnside när han slog igenom med
Jon Spencer i slutet på 90-talet, men fastnade
inte för det då (för skramligt). Det
är bara något år sen jag råkade
se klippen från Alan Lomax på Youtube, när
Burnside sitter ute på fältet och spelar
(runt 1978). [Red: ex. "Jumper
on the Line" varifrån bilden t.h. är
fångad] Och jag blev helt såld direkt!
Det finns något helt äkta med Burnside i
dessa inspelningar.
Det är så oerhört rytmiskt drivet och
djupt bluesigt. I vissa låtar känns det som
man nästan sitter vid en västafrikansk lägereld
(även om jag aldrig suttit vid någon). Man
måste tänka bort från alla bluesschabloner.
Låtarna innehåller inga ackordbyten eller
fasta intervall, allt handlar om groovet. För mej
är det detta som är Hill Country Blues.
Vad
har du annars för favoriter och förebilder
i bluesvärlden?
Vad gäller bluesinfluenser i övrigt så
har nog haft "perioder" med de flesta stora
bluesnamnen. Mitt bluesintresse började med Peter
Green, men sen grävde jag mej bakåt och har
lyssnat mycket på t.ex Muddy Waters, Robert Johnson,
Mississippi John Hurt och Blind Willie Johnson.
Har
du några tankar kring de tolkningar av Burnsides
musik som North Mississippi Allstars och The Black Keys
gör? Eller andra 'vita tolkningar'?
I och med att Burnside spelar så avigt som han
gör, så är det svårt att kopiera.
Jag lyssnade precis på Black Keys
versioner, och jag tycker de missar en del av poängen
med Burnside. Det är för låg intensitet
och för lite rytmiskt driv. Det blir mer något
halvsouligt jam över det hela. Nej, det skall vara
så att foten inte kan vara stilla!
North Mississippi Allstars kör
mer på Burnsides senare karriär som "garagepunkare".
Tycker deras version av "Jumper on the Line"
är riktigt bra, är väl mindre förtjust
i en del andra tolkningar. Jag sätter hellre på
originalet om man säger så. I Sverige känner
jag inte till om det är någon som kört
Burnsides låtar tidigare?
Om
vi lämnar Mississippi och förflyttar oss till
Malmö: Några lokala namn som borde
uppmärksammas mera? Vi hör inte SÅ många
bluesmusiker från Skåne här i Göteborg
Jag har spelat med och känner de flesta blues och
rockgubbarna i Malmö. Det finns många som
är väldigt bra musiker och som spelar många
olika genrer inom bluesen. Om jag skall nämna ett
namn som ligger nära min egen stil av blues så
är det Svante Sjöblom, att
se honom är en magisk upplevelse!
Tack Mattias för detta! Ja, Svante hör vi
sällan om någonsin i Göteborg. Redaktör'n
minns att han imponerades av Svante på festivalen
i Åmål 2004. Det var ett tag sedan. Mattias
själv då? Ja, han berättar att han spelade
på studentpubarna i Göteborg på 90-talet
när han pluggade på Chalmers. Men aldrig
'ute på stan'. Dags att ändra det?
PS. Mattias sände en hälsning: "Mitt
första försök till gitarrtutorial!!" |