Mays Hounds
idag: fr.v. Magnus, Maria, Göran, Johan och Hasse.
Foto © bandet |
[2022-06-09]
 ...
på
Mays Hounds och deras nya album "Deliverance"
 Mays
Hounds, från början stavat May's Hounds, är
inga blåbär. Redaktör'n bläddrar
i arkivet och hittar en spelning den 10 april 2009 på
Bar KoM (promotionfoto t.h.), då med adress Olivedalsgatan.
Kärnan i bandet var ungefär densamma då
som nu, idag är den Maria Ekstrand Högström
sång, Magnus Stålhandske
klaviatur, Johan Wikström bas och
Hasse Kosonen Vornanen trummor - plus
Göran Larsson som inte var med i
bandet 2009. Idag däremot är han deras ende
gitarrist. Redaktör'n
var tyvärr inte på den spelningen, inte heller
på någon annan spelning med Mays Hounds. Slumpens
skördar.
Men
för tre år sedan, i maj 2019, fick Redaktör'n
ett mail från Göran. En gentleman om vilken
man gärna upprepar att han är en mycket fin
gitarrist, oftast hörd i bagen 'blues & sydstatsrock'.
Minns tillbaka till That Special Sauce och Rag Bag! Senare
exempelvis band som Eve 'n Odds, ¡Los Desperados!
och The Foster Jenkyns.
 Göran
skrev då "Mitt 'nya' band, Mays Hounds, har
precis släppt en EP, Frontporchin, på strömningstjänster.
Plattan består i huvudsak av lite äldre material
som fräschats upp under vintern/våren. 100%
originalmaterial och det är sjukt kul att köra
eget."
Och Redaktör'n nickade belåtet och skrev i
GigKalendern: "En riktigt lyckad EP med Maria Ekstrand
vid sångmikrofonen. Trevligt mycket USAs sydstater
i soundet - men egna låtar." En 5-spårs
EP, ligger
på Spotify och är fortfarande väl
värd att lyssna på. Missa inte heller bandets
äldre videoklipp - live och studio - på deras
YouTubekanal.
Snygg Skynyrdtisha
på basisten.
Och
så gör vi 'fast forward' till idag, tre år
senare, och Mays Hounds nya fullängdare, "Deliverance".
Smällen i brevinkastet ni vet, tack Göran! Redaktör'n
sitter alltså med en färsk CD i handen, men
Göran berättar att en vinylutgivning är
på gång. Officiellt releasedatum blir den
18 juni: på Bar KoM, på bandets
Spotifysida och ytterligare streaming. Ett par tre
singlar ur fullängdaren ligger f.ö. redan som
teasers på Spotify.
Samtliga
låtar på "Deliverance" är skrivna
av bandet berättar Göran, det gillar vi. Inspelningarna
är gjorda i Mays Hounds gamla replokal, är mixade
av trumslagaren Hasse och mastrade av Andy La Roque på
Sonic Train Studio i Varberg.
'nuff said. Och hur låter det? Redaktör'n lyssnade
in sej om igen på "Frontporchin'" innan
han lät "Deliverance" ta plats i spelaren.
Och visst har det hänt saker. Mays Hounds rockar
hårdare idag, spelet leder här och var tankarna
till The Black Crowes. Ett band från Atlanta iofs,
så det är fortfarande sydstatstouch här
och var.
Men soundet är aggressivare, sällan southern
laidback. En tung puls, en tung rytm. Sångerskan,
Marie, upplevs som ett snäpp lägre mixad denna
gång. Och tyvärr får vi inte så
mycket av Görans eminenta slidegitarr som Redaktör'n
hoppats på. Han hade hoppats på en uppsjö!
Vad säger han Göran?
"Ja
- plattan är nog mer på än Frontporchin
och en av anledningarna är att större delen
är inspelat live i högre grad och kanske stämmer
bättre hur vi låter live. Det är naturligtvis
pålägg, sång, kör och lite extra
gitarrer. Sen blev låtmaterialet så här
när urvalet var klart. Det finns fortfarande några
demos till betydligt softare material kvar men de valdes
bort denna gång. Jag har medvetet dragit ner på
slide-spel eftersom det är svårt att reproducera
live utan att komp blir lidande."
 Fair
enough, Göran är numera ensam gitarrist ombord.
Vi lyssnar!
"Deliverance": Bestämda
gitarrriff, tunga trummor. Hon har en skön och kraftfull
röst, Maria, avslutar gärna en fras med ett
lätt vibrato. "Southwestern Girl":
En annan framåtlutad rocker, maffig orgel och snäppet
mera southern känsla i gitarrerna. "Lullaby":
En 90-graderssväng till ett annat sound. Glesare,
softare med drömska svävande klanger, tassande
trummor och ett melodiskt gitarrbreak. "Walk
On": Introt, orgelsoundet, får Bob
Dylan att kvickt dyka upp i Redaktör'ns tankar. Mycket
fint spår, fastnar direkt, Redaktör'n gnolar
med. "Uncle Mud": Jo, Maria
är en högoktanig rocksångerska, kunde
nog gjort en klassisk Airplanelåt rättvisa!
"Shut The Hell Up": Första
tonerna känns faktiskt The Beatles. Sen är det
plattan i botten. Tung och bestämd trummis. Fräckt
arr också.
"Will You Love Me": Försiktig
inledning med sång och en ensam gitarr. Så
fyller bandet på med honkytonkpiano och Stonesig
gitarr. Slide, gött! Och en 'gammaldags' final som
lyft från en 78:a. "Headspin":
En gungande låt som skulle suttit som en smäck
i Joplinskans repertoar. Lite wahwahgitarr gör alltid
Redaktör'n glad! "The Raven":
Riffande gitarrer roterar igång en snabb låt
i glasklart sydstatsstuk. Göran & Co. kan idiomet.
Ett dynamiskt arrangemang, inte bara raka rör. "Oh
My God": En upptempo rocker lirad rätt
upp och ned. Ingen tveksamhet här. Sångerskan
avslutar på högsta varv, en riktig rock'n'roll
lady! Fast Görans gitarr får sista ordet. En
låt som lär bli riktigt riktigt lång
på scen.
Och på scen ska de förstås höras,
exempelvis på Bar Kom den 18 juni. Köp gärna
en platta över scenkanten! Bevaka annars deras
Spotifysida, där musiken är tänkt att
dyka upp samma datum. Redaktör'n måste också
göra reklam för Mays
Hounds Instagramsida, en ovanligt snygg sådan.
Det de gör, det gör de gediget. |
|
