|
[2023-09-25]
 ...
på
A Tribute to Gram Parsons @ Pustervik (Matsalen) 23/9
Kent Norberg
sång/ akustisk gitarr, Elin Johansson
sång/ akustisk gitarr, Gunnar Frick
pedal steel/ piano, Johan Håkansson trummor,
Stefan Bellnäs bas, Per
'Flamman' Westling gitarr, Petter Jarenskog
fiol. Gäster Kristofer Åström
sång och Cornelia Adamson sång.
Samtliga foton © Vanja Fridhammar
 I
meter är vi inte långt från "Jill
Johnson – Simply the best" på Draken
Live (heter det visst idag?), mätt i medial uppmärksamhet
däremot är vi många mil ifrån. Jag
har inga problem med Jill & Co., jag har endast problem
med hur strålkastarna ständigt fokuseras i
massmedia. Don't get me started ...
En tribut till Gram
Parsons ikväll, en yngling som kanske startade
countryrocken, som klädde oförskämt bra
i Nudies extravaganta kostymer, som hängde med Stones
("Wild Horses"!) och som dog 26 år ung
nästan på dagen för 50 år sedan.
En yngling väl värd en tribut.
Kent Norberg i centrum i otroligt stilig
svart skjorta med vita dödskallar, röda blommor
och glitter. En skjorta som anger tonen. Och Kent har
dessutom en av våra sceners allra starkaste 'countryröster'
(om det finns något sådant).
Vid hans högra sida Elin Johansson,
senast hörd av Redaktör'n med Uncle Jam i Grebbestad,
en grym körsångerska alt. solist med muskler
i rösten. 'Flamman' på gitarr,
ett fint besök från Stockholm, även han
en gång musiker i Uncle Jam (minns Elviskonserterna!),
men säkert mera känd som soloartist (två
fina album) eller som medlem i Dag Vag. |
 Mångsidige
Gunnar Frick, likt Kent med rötter
i Sator. Och med Ray Davies i CV:t. Stefan Bellnäs
på bas, presenterad av Kent som "min andlige
ledare". Stefan, en nobel gentleman, ikväll
något av en Bob Weir lookalike (tror de två
har mycket gemensamt). Dessutom helt fenomenal på
en halvakustisk röd Guild.
Johan Håkansson, alltid trummis extraordinaire.
Red Top sa' en gång att Johan Håkansson är
Göteborgs Jim Keltner och jag säger inte emot.
Och till sist Petter Jarenskog, ett nytt
namn för Redaktör'n men som visar sej spela
så stämningsskapande fiol.
Kickstart
med "Streets of Baltimore" följd av ljuva
"She", en pärla. "Ooh Las Vegas",
Flamman släpper loss på Tele. "Sin City"
med svidande pedal steel mitt i all synden. Och vackra
"Hickory Wind". Kristofer Åström
gästsjunger "Return of the Grievous Angel"
och följer upp med "Love Hurts" i en smäktande
duett med Elin. Suggestiva trummor, grant gitarrsolo.
|
 Så
tar Elin med stor auktoritet ledartröjan i ösiga
"Cash on the Barrelhead". Tillbaka till soft
med "Brass Buttons" som Kent gör superbt,
nästan George Jonesvibb där. Jo, han har en
fenomenal röst, mörkbrun i kulören, ibland
smäktande, ibland rå. Fint duopar, Elin &
han. Ja, och så Flammans gitarrfraser i "Brass
Buttons"!
Cornelia Adamson a.k.a. Virginia And The Flood gästar
på "Hot Burrito #1": en stark röst,
ett flöde i ett ljust register. Intressant att höra
henne från en 'countryscen'.
Kent är tillbaka i "Do Right Woman, Do Right
Man", det första av två Dan Penn-nummer.
Mäktigt! Gunnar klingar vackert på pianot i
"You Don't Miss Your Water". Sen rockar bandet
till det, hårt, i "Christine's Tune" (verkar
inte ha varit en vidare schysst tjej). |
 Jodå,
det blir tre extranummer: "Wild Horses" med
entusiastisk allsång i refrängen, en kraftfull
"Dark End of the Street" (Dan Penn igen) och
"In My Hour of Darkness" med extra kör
från Kristofer & Cornelia. Ett set, 16 nummer,
jubel och applåder. En kväll att minnas länge,
länge. Repris, pleeze!!
PS.
En countrykväll med en sättning som i huvudsak
överensstämmer med laguppställningen vid
Cecilia Nyholms fina - och svårt saknade - musikarrangemang
i Hagakyrkan: 'Långfredagscountry' 3
april 2015 och 'Townes van Zandt i Hagakyrkan' 16
sept. 2018.
Den stora skillnaden är förstås att vi
ikväll har Per 'Flamman' Westling som sologitarrist,
inte Bengt 'Bengan' Blomgren. Men Flamman är förstås
klockren i detta sammanhanget med sin twangiga Telecaster
- och sin körsång i countryharmonierna. |
1)
Streets of Baltimore
2) She
3) Ooh Las Vegas
4) Sin City
5) Hickory Wind
6) Return of the Grievous Angel
7) Love Hurts
8) Cash On The Barrelhead
|
9)
Brass Buttons
10) Hot Burrito #1
11) Do Right Woman, Do Right Man
12) You Don't Miss Your Water
13) Christine's Tune
14) Wild Horses
15) Dark End Of The Street
16) In My Hour of Darkness |
|
 Redaktör'n
funderar. Detta var en lördagskväll med amerikansk
rootsmusik spelad och sjungen av glimrande lokala musiker
i en inarbetad och väl fungerande konsertlokal (ljud/
ljus/ bar) av hyfsad storlek: 'Matsalen', en trappa upp.
En lokal som ikväll helt fylldes av en entusiastisk
publik i alla (!) åldrar.
En självklar tanke: Hur skulle en BLUESspelning
fungera här? Visst skulle scenen Pustervik vara en
möjlighet för Göteborgs Bluesförening
- eller andra aktörer - att presentera blå
musik(er) för en bredare publik. Värt att forska
i? |
|
|
