[2023-10-23]
 ...
på
'Miles Davis Tribute' med Bäckbrothers Jazz Tivoli
feat. Samuel Olsson @ Utopia 20/10
Samuel
Olsson trumpet, Anders Bäck
altsax, David Bäck piano, Yasuhito
Mori bas och Edward Olsson trummor.
Foto © Vanja & Christer Fridhammar.
 Planeterna
måste ha varit i gynnsam position i fredags, det
finns ingen annan förklaring. En perfekt afton.
Planeten Utopia var trivsammare än
någonsin. Cavan, råbiffen och äppelkakan
var gudomliga och över alltihopa svävade Krögare
Patriks alltid välkomnande leende.
Planeten Bäckbrothers stod också
i perfekt position. Det har den gjort länge. Redaktör'n
misstänker att han började digga dessa gentlemän
under 2004 på smått legendariska The St. George
Pub, Repslagaregatan 5-7 i Masthugget. F.d. Pizzeria Fjällrepet
för den historiskt lagde. Och visst spelade kvällens
fenomenale trumpetare Samuel Olsson ofta
kontrabas då?
Därefter har han framför allt stött på
den flyhänte klaviaturspelaren David Bäck.
Med Benyam Lemma, Daniels bror, på Jamesons 2005.
Med otroliga Soulmates in Jazz på Jazzå 2008.
Osv. osv.
Oftast med lika begåvade brodern Anders
Bäck på gyllene altsax. Brothers in
arms. Men
detta var märkligt nog första gången han
avnjutit deras Jazz Tivoli. Sent ska syndaren vakna.
Yasuhito Mori har Redaktör'n lyssnat
på ett antal gånger, främst på
good ol' Nefertiti. Bakom saknade jazzvokalisten Maria
Eriksson exempelvis. En lika begåvad som flitig
herre. Edward Olsson var däremot
ett nytt namn, men så småningom framgick det
att han var lillebror till Samuel, trumpetaren. Olssonbrothers,
alltså. (Förväxla dem inte med Olsen Brothers
från Odense!)
Planeten Miles Davis
var också ytterst välvilligt inställd.
Annars kunde han nog vara en besvärlig herre enligt
biografierna. Redaktör'ns första kontakt med
Miles musik var den 7" 45 rpm som avbildas t.v.:
en underbar koppling av "I See Your Face Before Me"
/ "My Funny Valentine". Ett paradexempel på
cool skön jazz med sordinerad trumpet. Utgiven 1958?
Inhandlad på 60-talet i Växjö.
Och cool skön jazz fick alltså Redaktör'n
i fredags på Utopia. Omöjligt 'recensera'.
Redaktör'n påstår sej inte ha sådana
kunskaper. Han är blott ett fan. Musikerna var helt
enkelt briljanta och Redaktör'ns sällskap gick
närmast i spinn.
Inte
recensera, endast rapportera alltså. Så här
säger noteringarna:
1)
"If I Were A Bell", en musikallåt som
Miles ofta spelade live.
2)
"Oleo" - ett nummer Miles lirade med Sonny Rollins.
 3)
"Teo" - en av Miles modala kompositioner. [Svänget,
groovet växer undan för undan!]
4) "Nature Boy" - arrangerad av Miles och Charles
Mingus, uppenbarligen då två bråkstakar.
Underbar sordinerad trumpet, vackert bassolo.
Här höll Samuel sitt första
lilla föredrag om Miles och om dennes krångliga
pusslande med musiker i sitt band. Lika roligt som informativt.
Och det kom mera. Så en energisk version av
5) "Seven
Steps to Heaven"
(Miles Davis / Victor Feldman). Lysande! Så paus.
6) "Miles(tones)".
Även Samuel undrade.
7) "Fran-Dance"
(= Miles vesion av "Put your little foot right
out"). Samuel sjöng några rader ur den
svenska texten och inte ett öga var torrt. Den
mannen är en estradör.
Avbrott: 'Huspoeten' försvarar epa-traktorn i ett
brandtal. Ja, faktiskt.
8) "All
Blues".
Klassiker.
9) "My
Funny Valentine"
(David citerar kortfattat "Jingle
Bells").
Bara SÅ vackert!
10) "Blue
Moods"
- tror vi. Trumsolo med power. Och så ett extranummer,
minns inte vilket.
Ibland är en musikkrog en liten bit av himlen.
Det var Utopia denna kväll.
|
