[2023-11-20]
 ...
på
sCream @ KoM 18/11
Olle Schelander sång/ gitarrer, Anders
Olausson bas, Eric Olausson
trummor
Foto ovan © Redaktörskan, nedan © Redaktör'n
sCream
tillbaka på KoM: senast var det den 31
mars i år, då förstärkta med
Richard Tehler på klaviatur. Ikväll är
det tillbaka till trioformatet. Och var det en smula uppförsbacke
i början förra gången så är
det utförsbacke ikväll. Nej, det lät fel.
Men ni förstår nog: Förra gången
var det något av en arbetsseger, denna gången
blir det ett helt annat flyt i musiken.
 Olle
är dubbelt beväpnad ikväll: en Gibson Les
Paul Special i TV Yellow förutom den 'vanliga' '70-tals
Stratocastern. Redaktör'n nickar gillande: nog spelades
mycket av den klassiska brittiska rockbluesen på
en Gibson Les Paul, om än oftast på en LP Standard.
Wahwahpedalen har Olle med sej också, tydligt demonstrerad
tillsammans med Les Paulen i öppningsnumret: Creams
"White Room". "Mainline Florida" följer
(se box nedan), Led Zeps "You Shook Me", Peter
Greens "Black Magic Woman" följd av Peters
"Oh Well" och "Green Manalishi", snyggt
sammanvävda.
Mången gitarrist är starkt inspirerad/ influerad
av Peter Green: Redaktör'n tänker ex. på
Jörgen Åsling, på S/S Marieholm kommande
lördag 25/11.
Det blir Stratocastern i "Need Your Love So Bad",
mera Peter Green (Redaktör'n lyssnar alltid efter
stråkarna!), och ljuvliga "Cause We've Ended
As Lovers" à la Jeff Beck. Sicken lirare (avser
både Jeff och Olle)! Mer gitarrbyten blir det: Creams
"Crossroads" och Led Zeps "Since I've Been
Loving You" som Olle även denna gång sjunger
helt fenomenalt - och så paus.
 Tillbaka
med Gibson i Creams "Sunshine Of Your Love"
och "Spoonful", lite ormtjusarskala där,
pluspoäng för det. Och Stratan i Rory Gallaghers
"Bad Penny" (och där slutar vi med gitarrerna).
Mountains "Theme For An Imaginary Western",
Claptons "Tulsa Time", Hendrix "Fire".
Vi får Don Nixklassikern "Going Down",
fast Olles inspiration är nog Jeff Beck. Liksom den
är i Dylans "Tonite I'm Staying Here With You".
"Why Does Love Got To Be So Sad" från
Derek & The Dominoes, "How Many More Times"
(mera Led Zep), ikväll med den berömda looppedalen
i aktion! Två gitarrer?? Måste vara AI! Och
så korsar de mållinjen med en mixtur av Bluesbreakers
"Steppin' Out" och Deep Purples "Lazy".
Allra allra sist (fast publiken - bra siffra ikväll
- vill ha mer) "People Get Ready", tänk
versionen med Beck och Roddan.
Redaktör'n kunde ha skrivit "Så bra!!"
efter varje låttitel, men det blir lite löjligt.
Han är sedan evigheter ett fan av dessa tre gentlemen,
det har framgått tydligt i bloggen under åren.
Denna kväll gör honom än mer övertygad
om att han tänker rätt!
  Många
klassiker i kvällens repertoar,
de flesta har Redaktör'n hört
tidigare med sCream. Men George
Terrys "Mainline Florida"
som ligger på Eric Claptons fina
album "461 Ocean Boulevard"
från '74, den var ny och otippad.
Spåret ligger sist på LPn
och är lite udda: Clapton använder
en 'talk box' i slutsolot!
Men Olle då? "Jag hörde
Joe Bonamassa lira låten på
sitt tributalbum British Blues Explosion
och blev inspirerad." Aha! Fullt
logiskt, sCream är ju Olles British
Blues Explosion. Eller hur? |
|
|
|
