[2023-12-13]
...
på Dylan LeBlanc & the Steel Vaqueros @ Pustervik 9/12
Dylan LeBlanc sång/ gitarrer, Clay Houle gitarrer, Ian Klin klaviatur, James LeBlanc bas/ kör,
Eric Lloyd
trummor. Foto © Vanja Fridhammar

Med risk för att tjata hål i huvudet på den stackars läsaren måste Redaktör'n skriva: Detta var en fenomenal konsert. Så fenomenal att Redaktör'n inte skrev ned någonting. Inte läppjade på en endaste öl. Bara njöt av musiken, sög i sig soundet. Dylans känslosamma ljusa stämma. Melodierna, sjoken av svävande klaviaturklanger, de båda gitarrernas slingrande, klättrande, tråcklande figurer. Awesome! Svårt att klä i ord utan att bli pretto. Alltså blir det en mera saklig vinkel.

 • Dylan LeBlanc [Spotify] gjorde smått sensation, tjugo år ung, med debutalbumet "Paupers Field" (2010). Redan då välbekant i Muscle Shoals värld av musiker. Årets turné bygger på hans femte album, "Coyote". Dylan har glädjande nog varit upprepade gånger i Göteborg i större och mindre konstellationer, bl.a. med The Pollies [Spotify] som kompband. Men på denna turné har han sin egen skräddarsydda kombo The Steel Vaqueros.

 • Pappa James LeBlanc [Spotify] är med på turnén på elbas/ kör. En synnerligen rutinerad herre, välbekant i branschen, kontrakterad av FAME som låtskrivare, dessutom aktiv på sång/ gitarr i bl.a. James LeBlanc & the Winchesters. Redaktör'n är mycket svag för deras album "Nature of the Beast" från 2017.

Ett album med en rad musiker ur Muscle Shoals A-team. På bas hör vi bl.a. David Hood, en av de legendariska Swampers. På gitarr James och Dylan förstås, men också Kelvin Holly (Little Richard, Amazing Rhythm Aces, Peggi Young m.fl.) och Will McFarlane (Bonnie Raitt m.fl.). Inspelningen gjordes i The NuttHouse Recording Studio, och studioägaren Jimmy Nutt dyker upp lirandes såväl trummor/ percussion som elbas.

Cashbox Canada skriver i en bra presentation av "Nature of the Beast" bl.a. "James combines the social conscience and primal messages of Steve Earle, the flair of Townes Van Zandt and the poetry of Guy Clark while still keeping it distinctly James Leblanc."

Men om vi går tillbaka till kvällens konsert: det finns ju fler musiker på scen än Dylan och James:

 • Clay Houle på Gibson SG alt. Fender Jazzmaster och Ian Klin på klaviaturer står också på scen. Två vassa musiker från Atlanta som är/ var medlemmar i The Artisanals [Spotify], ett glimrande band vars musik jämförts med främst Tom Petty men även med Father John Misty och The War on Drugs.

 • Eric Lloyd som sitter bakom trummorna i Steel Vaqueros hörs också i bandet Motel Radio [Spotify]. OffBeat Magazine skriver om deras senaste album "The Garden" (2022): "You can get into this record if you’re a fan of Esther Rose or The War on Drugs. Pretty, optimistic indie rock is a saturated field, but Motel Radio does it with class and care." Ständigt dessa The War On Drugs.

Mera läsning: Bra intervju med Dylan

 
Arkiv: Redaktör'ns Tidigare Tänkta Tankar
           fr.o.m 26 aug 2009
Redaktör'ns Mailadress