[2024-02-24]
 ...
på
Lars Jansson Trio @ Utopia 22/2
Lars
Jansson flygel, Thomas Fonnesbaek
kontrabas och Paul Svanberg trummor
Foto © Redaktör'n
Ett
utsålt, glatt applåderande Utopia möter
legendaren Lars Jansson när han äntrar scenen.
Ännu en glimrande musiker med en räv bakom örat,
det får vi snart märka. Fyller 73 år
nu på söndag men känns jämnårig
med kompet, sonen (piloten!) på trummor och en dansk
charmör på bas.
Många egna kompositioner, såväl äldre
som oprövade, plus några standards ur "The
Great American Songbook". Ett par av de egna dedicerade
till barnbarnen, Hilda och ? Hmmm.
Avslutar däremot med en låt i sanslöst
tempo tillägnad Château Latour. "Jag har
skrivit många vinlåtar. Denna går i
C dur om ni vill sjunga med!" Så fort kan Redaktör'n
inte sjunga. Ja, sen blev det ett vackert extranummer,
förstås. ... En
fenomenal konsert på fenomenala Utopia. Tack Patrik
Kärn för att du/ni finns! Lars blandar det
lyriska, det omedelbart vackra med funkigare arr i högt
tempo. Högt tempo, det är "jazz workout"
säger han, "Jag behöver inget gym."
Lite ansträngande ändå, kanske: när
blåljuset, kanske en ambulans, dundrar förbi
utanför fönstret ler han: "Nu hämtar
de mej".
|
 Nä,
Redaktör'n är ingen Lars Janssonsamlare av rang.
Två CD i hyllan: "The Eternal Now" från
1987 och "A Window Towards Being" från
1991. Över trettio år sedan de kom, still going
strong. Båda med Lars Danielsson och Anders Kjellberg.
På "Eternal" även Anders Jormin.
Fint som snus.
Redaktör'n har kanske en eklektisk smak när
det gäller pianojazz. Lars Jansson är uppenbarligen
en stor favorit, så även Anders Persson och
Fabian Kallerdahl. Och Jan Johansson förstås.
Utrikes? Bill Evans, oh så originellt. Men även
slickade amerikaner som David Benoit och Dave Grusin får
snurra i hemmet. Visst är det glassigt, men glassigt
är gott ibland. Går bra till en chardonnay,
som en jazzrecensent en gång syrligt skrev. Men
varför inte? |
