|
[2024-06-10]
 ...
på en Clapton-weekend: Slowhand @ S/S Marieholm
6/6 + sCream @ KoM 7/6
Foton
och videor © Redaktör'n
Slowhand:
Mille Andersson sång/ gitarr, Henrik
'Pilen' Pilquist gitarrer, Dan Helgesen
keyboard, Gian Kündig bas och Abbe
Abrahamsson trummor.
 Slowhand
är ett gammalt smeknamn på Eric Clapton. Och
kvällens 'supergrupp' (minns ni det ordet?) gör
en tribut till honom, gör en djupdykning i hans mångsidiga
karriär. Två herrar med en Fender Stratocaster
på magen, dock ingen EC Signature tror Red. Mille
står för det mesta av sången, 'Pilen'
tar flest gitarrsolon.
"Riding with the King" med Pilen på slide
blir en stark start, mera slide blir det i "Everybody
Oughta Make a Change" från albumet "Money
and Cigarettes". Flott mörkblå blues i
"All Your Love" från Erics era med John
Mayall: Undras hur många ggr Pilen lyssnat på
Blues Breakers LP? (Och Bengan?) Det sitter i fingrarna.
Över i "Bell Bottom Blues" från The
Dominos. "Let It Rain" får lite Beatlesfeel,
mycket detaljer i numret, inte så lättspelat.
Vackert keyboard från Dan och låten växer
och växer. "Wonderful Tonight" så
klart och Mille både sjunger och solar grant. En
psykedelisk Creamlåt i "I Feel Free",
ojojoj, snygg inledning vokalt, glimrande version. "Hello
Old Friend" från "No Reason to Cry"
och "Lay Down Sally" med gott gung och snyggt
gitarrpillande från Pilen. "Why Does Love Got
to Be So Sad", bra fråga där, Dan lägger
de dyra ackorden, Mille sjunger SÅ snyggt, musiken
flyter ut, nästan Los Angelesrock där. Paus.
 "Change
the World", basisten Gian gungar, Dan går loss på
sin klaviatur. "Bad Love" med rejält tryck
och Pilen lirar så gott med sin wahwah. "My
Father's Eyes" där Mille sjunger (förstås)
och Gian fyller i. Pilen spelar vacker slidegitarr, det
gör han ofta under kvällen. "Tulsa Time"
med handklapp i publikum. Pil slajdar - igen! - helt suveränt.
Tuff "Strange Brew" (Red. är alltid glad
åt Cream), "After Midnight" med flott
Pilsolo igen. Han bär en stor börda, men imponerar gång
på gång. Dan solar, Mille solar. "Tears
in Heaven" ger oss finlir. Så tuffare pojkar
i "Crossroads", "Forever Man" och
en vacker "Layla". Full poäng där.
Tunga applåder och extra får vi Creams "White
Room" och Blind Faiths "Presence of the Lord".
En
fin kväll på en fullsatt båt och mycket
jubel i publikum. 100 % kvalitetssäkrade musiker.
Repris, pleeze!!
  Spellista
med 8 videor från kvällen
finns HÄR! |
|
|
|
sCream:
Olle Schelander sång/ gitarrer,
Anders Olausson bas, Eric Olausson
trummor. Gäst på bas Kalle Ruuth
i "Theme for an Imaginary Western" [Jack Bruce
/ Pete Brown så klart]
 Namnet
sCream är förstås en bugning åt
trion Cream: Clapton, Bruce och Baker. Ständigt denne
Clapton. Men Olles trio blandar och ger, fördelar
gracerna mellan Clapton, Beck, Page, Green, Hendrix, Gallagher
m.fl. En 'crash course' i främst brittiska blues-
och bluesrockhjältar.
De börjar stilrätt med Cream i klassiska "Sunshine
of Your Love". Så Peter Green i "Black
Magic Woman" och Jimmy Page i "You Shook Me".
Fleetwood Mac får ett medley i "Oh Well"/"The
Green Manalishi". Mera Peter Green i "Need Your
Love So Bad", bara så vacker. Nu har Olle bytt
från Gibson till Stratocaster.
De gör Buddy Miles låt "Them Changes"
(det bästa Buddy gjort) à la Hendrix. Derek
& the Dominos "Why Does Love Got to Be So Sad",
Creams "Crossroads" i mäktig upplaga och
så ett paradnummer, Led Zeps "Since I've Been
Loving You" med total inlevelse. LedZep passar Olle,
det bor inte bara en Page, det bor en Plant därinne.
Paus.
En läcker "White Room" dekoreras med mycket
CryBaby wahwahpedal. Låten "Spoonful"
brukar Red. tycka är en seg sak, men Olle gör
långa utflykter längs gitarrhalsen, lirar lite ormtjusarskalor
och Red. smälter. Rory Gallagher prisas i "Bad
Penny".
Kalle Ruuth gästar på "Theme for an Imaginary
Western", skriven av hans store favorit Jack Bruce
och Pete Brown. Det gör Kalle rätt i, han är
en förnämlig basist. Också. Mera Kalle
åt folket! Claptons "Blues Power", en
grym Jimi Hendrix i "Fire" med mera Cry Baby
wahwah. Härligt! Don Nix "Going Down" à
la Jeff Beck, en favorit. Mera Beckinfluenser i Bob Dylans
"Tonight I’ll Be Staying Here With You".
"Tulsa Time" rätt av, och så ett
fräckt medley i "Steppin' Out / Lazy".
Blues Breakers vs. Deep Purple. En fingerfärdig herre!
Inropade extranummer blir LedZeps "How Many More
Times" och Jeff Becks "Cause We Ended As Lovers".
Också en lyckad kväll. Tre nummer, inte fler,
dubblade med Slowhands låtlista. Svårt att
jämföra spelningarna, att jämföra
en kvintett med en trio. Fina musiker i båda grupperna,
alla ingår i 'Redaktör'ns Favoriter' sedan
många år. Hade så klart varit fräckt
med Helgesens virtuosa keyboardspel i sCream, hade gett
många ytterligare färger.
Å andra sidan kör Olle sitt band ett steg längre
in i kaklet, särskilt i LedZepnummerna där intensiteten
stegras och han pressar både röst och gitarrfingrar
tills det formligen ryker. Skulle man gärna höra
på en större scen. Vem vet? Anyway, Redaktör'n
vill se och höra båda gängen igen. Sa'
jag pleeze?
Spellista
med 8 videor från kvällen finns HÄR! |
|
