Nathaniel
Rateliff & The Night Sweats, en på flera sätt
imponerande rad musiker.
Foto ovan Redaktörskan, nedan Redaktör'n.
Svår fotokväll. |
[2024-06-17]
 ...
på Nathaniel Rateliff & The Night Sweats + Support:
William The Conqueror @ Pustervik 16/6
 Skoj
att för en gångs skull gå på en
konsertkväll där man kan 'nada' om banden. Kan
bli katastrof - och kan bli SÅ lyckat. Och det blev
det! Watta nite!
Öppnade kvällen gjorde William The Conqueror,
en trio från Cornwall, England (enda bilden t.v.):
Ruarri Joseph sång/ gitarrer, Naomi Holmes bas och
Harry Harding trummor. En trio Redaktör'n inte visste
ett dugg om, njöt av och tyckte hade en viss likhet
med James McMurtrys musik. Vilket är en stor komplimang.
"Move On" och "Somebody Else" var
två fina låtar som möttes av välförtjänt
jubel. 'nuff said. Välkomna tillbaka! (Vilhelm Erövraren?
Man BLIR nyfiken!)
Huvudakten från USA visste Red. inte så mycket
om heller, han hade etiketten "retro soul" fasthäftad
i bakhuvudet och gick på Pustervik enbart på
rekommendationer, främst från Sevenson, en
typisk 'instigator'. Och se, det var en utsåld kväll
som blev en kanonkväll, inget snack om saken. |
 Enklast
att citera Pusterviks promotext:
"Nathaniel Rateliff ... vars karismatiska röst
och scenpersonlighet för tankarna till Van Morrison,
Sam Cooke, Levon Helm och Joe Cocker och bär fram
bandets själfulla R’n’B, klassiska rock’n’roll,
vintage soul, och storslagna americana."
Bra sammanfattning, så sann, och paletten av musik
hade många fler färger än 'retro soul'.
Många låtar kändes tydligt influerade
av andra artister, och inget fel i det. "Det där
kunde vara Van the Man!", "Det där låter
som en 90s hit", "Det där måste va'
en Beatles låt. Nä.", "Men det där
låter som Bruce!" Och det var det. "Dancing
in the Dark" gjordes i en sanslös version, Bruce
hade varit SÅ nöjd.
Fullt ställ från början, närmast
en hästspark. Redaktör'n förstår
inte G-Ps kommentar "började lite lojt".
Inte heller passusen "i stället för att
överraska med osläppt material blir det enbart
sådant som redan är ute" eftersom Nathaniel
påpekade att de gjorde ett par nummer från
det kommande albumet. Och "förutsägbart"?
Tja, inte i Redaktör'ns öron. Men visst, han
var ju inte påläst.
 Den
överlyckliga publiken var helt klart påläst
och var med på noterna från första sekund.
Stenhårda rytmer, ibland rena "2-4-6-8 Motorway"-trycket,
mycket hopp upp och ned och armarna över huvudet
i publikum. Jubel! Men gradvis mera nyanserat från
scen, från pumpande STAXsoul till nedtonad Americana.
Sånglista, det fixar inte Red. idag. Det var inte
en sån kväll - och han kan ju dessutom inte
repertoaren. (Bandet gjorde garanterat hitten "S.O.B.")
Men att han Rateliff är en lysande och varierad sångkompositör,
det kunde han kvickt fastställa.
Däremot kan nördigt nämnas att den förträfflige
sologitarristen bytte mellan (ahem) Gibson Les Paul Goldtop,
Les Paul Custom med Bigsby, Gibson SG, Fender Telecaster
och - så klart - Fender Jazzmaster. Snart i alla
omdömesgilla gitarristers händer.
En (själv)lysande kväll. Redaktör'n är
överlycklig att han inte missade den. Tack Pustervik
& co! |
|
