Fr.v.
Tommy 'Trumma' Johansson, Stefan Dafgård och Vida
Permanto |
[2025-05-13]
 ...
på Stefan Dafgård med vänner @ KoM 10/5
Stefan
Dafgård sång/ gitarr/ munspel, Tommy
'Trumma' Johansson tvättbräda/ tamburin,
Marcus Svensson plåtgitarr, Fred
Sörensson fiol, Vida Permanto
sång, Karin Forsman sång.
Foto © Redaktör'n
 Redaktör'n
har följt Stefan Dafgårds musikaliska bana
i många år
En bana som illustreras i en rad förnämliga
CD i Redaktör'ns hylla: Dominators "Rough Ride"
1996 (men tyvärr hörde Red. dem aldrig live
på scen), The Instigators "Volume Two"
1999 och "Chaka Chaka" 2002, Svensson &
Dafgård "Rootation" 2006, Jim's Combo
"Tune Up.!" 2010 och Dafgård & Tommy
Trumma "Travel Kit Groove" 2019.
Dessutom har Red. förstås hört Stefan
på mängder av spelningar, som bandmedlem eller
som värderad gäst på främst sång
och munspel. Mest blues förstås, tuffare eller
snällare, elektrisk eller akustisk.
Men så var det 'Countrynatta/ Kulturnatta en kväll
på KoM, den 25
oktober förra året (foto t.v.). Flera akter,
bl.a. Stefan i full frihet. Och Redaktör'n skrev:
"Stefan Dafgård solo på sång/ Silvertone
akustisk gitarr/ munspel. Och iförd kvällens
grannaste boots, blänkande svarta. Stefan är
flitig i mera bluesiga sammanhang, nu slänger han
sej solo in i countryrepertoaren. Hur ska detta gå?
Reds favoritset och kvällens starkaste applådåska,
så gick det. Det vore rent kriminellt om Stefan
inte vandrade vidare på countrystigen."
Ikväll gör han det. Med besked.
 KoM
är till större delen fylld av publik när
Stefan äntrar scenen
En gänglig gentleman i vackert broderad
westernskjorta, fortfarande välputsade boots och
samma kära Silvertone gitarr. Akustisk gitarr, finns
inte en förstärkare på scen. Inleder med
Johnny Paychecks "Motel Time Again": "Motel
time again yes I take myself to bed / I don't even know
what town I'm in / Yet I'll find my way once more to that
old number on the door / Then I'll be at home it's motel
time again". Det dröjer nog ett tag innan Stefan
turnerar på det viset, men redan efter det numret
känner Red. att Stefan är på rätt
spår.
En lite trevande start, men redan i andra låten
är säkerheten tillbaka. Tommy 'Trumma' Johansson,
Stefans partner i en musikalisk duo, bjuds upp på
scenen och stödjer på tvättbräda
i Johnny Hortons "Honky Tonk Man". Klockren.
Vi får Arthur Alexanders "Sally Sue Brown"
(från Muscle Shoals!), Charley Crocketts "Change
Yo' Mind" och Baby Boy Warrens "I Got Lucky"
där Stefan till publikens jubel går över
till munspel. ["Jag har en vän i Norrtälje
som säger att munspel är musikens bacon."]
Egna låten "Change My Ways" följer
["Jag gav den till Bluebirds men tog tillbaka den"]
och det gjorde han rätt i.
En ständig favorit hos Redaktör'n:
"My Love Is" av Little Willie John
"My love, my love is a mountainside
/ So firm, so firm it can calm the tide / My love for
you is a mountainside / It stands so firm it can calm
the tide / That's why my love, my love is a mountainside."
En vacker långsam mollblues, hypnotisk, spelad på
ett kromatiskt munspel. Marcus på plåtgitarr.
"Jag hörde den första gången i filmen
"Lone Star" säger Stefan. En fin film från
1996 som även Red. gillar. Chris Cooper, Kris Kristofferson
& co.
Dwight Yoakams "This Time", Justin Townes Earles
"Mama Said" med Fred Sörensson på
grann fiol ["Mästaren på cajun fiddle
bor i Majorna"] och Sugar Pie DeSantos "Soulful
Dress" med Vida Permanto på sång och
Tommy Trumma på tamburin. Glimrande!! Och så
paus. Vida har tidigare hörts med bl.a. Pilgrim och
Eva Karlefjärd. Ju oftare dess bättre!
 George
Jones - Frankie Millers "Rain Rain" startar
Set 2
Så Art Nevilles "Let's Rock" ["rock
med rövhäng"] med mycket rock'n'roll i
gitarren och Tommy på tamburin. "Close Up the
Honky Tonks" (Red Simpson - Buck Owens) med, ja,
verklig honkytonkkänsla. "Gold in Your Pocket"
(Caleb Klauder) förstärkt med Vidas och Karin
Forsmans ljuva stämmor. En massa flinkt gitarrspel
från Stefan på Joe Mayfields "I'm On
The Move", en låt funnen på Excelloetiketten.
"The Clock", rent hjärtslitande
["En soulballad, men jag stukar om den till texmex
i tretakt."] Inspelad av Johnny Ace men Stefan är
mest inspirerad av den version som engelske bluesvokalisten
Little George Sueref, bl.a. hörd i Åmål,
gjort.
Texten i "Joe Friday" (Alvin Youngblood Hart)
berättar "It was late one Friday evenin', it
began to rain and snow / Letter from my baby, say, she
ain't comin' home no mo' / I gotta call up Joe Friday
and put him on my baby's trail / I'm 'on' get all hold
of it if I have to break loose from jail".
Sergeant Joe Friday är huvudperson i den klassiska
amerikanska polisserien "Dragnet", en hit i
radio, i TV-serier och på film. Stefan får
perfekt backning av Marcus på plåtgitarr.
Men först kåserar Stefan - helt underbart -
om när Marcus & Stefan blev totalt felbokade
på en räkkryssning. Tanterna hade väntat
sej Evert Taube och Lasse Dahlquist men fick deltablues
istället. Det landade inte bra hos tanterna, men
vi i publiken jublar.
 Däremot
landar "Joe Friday" mycket bra hos oss
Precis som "You're Gonna Change (Or I'm Gonna Leave)"
av Hank Williams. ["Man kommer inte runt honom!"].
Så "Let's Get It Over and Done With" av
Bob Wills & His Texas Playboys. Den gjorde Stefan
redan med Dominators, ligger på CDn "Rough
Ride" från 1996. Ett band vars gitarrist, Palle
Epäilys, sitter vid sitt bord och ler, bara några
meter bort från scen.
Där är det egentligen slut, men vi förstår
att Stefan har ett extranummer i bakfickan. Men fansen
framför scen ropar efter en helt annan låt,
"I'm Your Man" (på "Travel Kit Groove"
med Tommy, 2019). Så det blir den, helt oplanerat,
och till slut Hank Williams "You Win Again".
Öronbedövande och välförtjänta
applåder.
Jo, Stefan gjorde det igen
En begåvad musiker, dessutom helt chosefri och med
glimten i ögat. Vågar man skriva smått
karismatisk? Redaktör'n vill dessutom gärna
skriva 'tidlös'. Stefan står där på
scen med sin akustiska gitarr, broderade skjorta och blanka
boots i klassiskt snitt, enkelt klädd, helt utan
tidsmarkörer. Redaktör'n blinkar hårt,
tidsmaskinen börjar jobba. Tick tick tick. Är
det kanske 1955? Blinkar igen. Det kunde vara det. Två
år tidigare och Stefan hade hängt med Hank
Williams. Stefan är så övertygande där
han står, är sin musik trogen, är definitivt
'a honky tonk man'. Det ska vi vara glada för. More
to come!! Much more. |
Stefan och
Fred Sörensson |
Karin Forsman,
Stefan och Vida Permanto |
|
