PS. Ett extra tack till ADV - Idé och Design, Tältmäklarna, Stageman, Scandic Hotell - Mölndal, Premier, Box Information, Janschie, Måns Lindberg, Morgan i Slamby, Christer och Vanja Fridhammar samt Mölndals Kommun för generös medverkan.

Martin and His Rhythm Kings (bild till vänster) ledda av Martin Abrahamsson på sång och gitarr imponerade stort från utomhusscenen, särskilt med tanke på Martins ålder: 18 år. Men ingen var egentligen förvånad: den här trion har redan börjat göra sig ett namn i blueskretsar, bl.a. genom att vinna årets Junior Blues Prize på Åmåls bluesfestival. Tre fullträffar i mina öron: "The Stumble" (Freddie Kings paradnummer), "What's The Word: Thunderbird" (tribut till både ett billigt vin och ett en gång glimrande Texasband) och så eviga "Texas Flood" i en mästerlig version.

Under fredagskvällens senare del underhöll kvartetten Well utomhus: tuff gitarrock av 70'talssnitt med oerhörd energi. Men på lördagen tog Martins band helt över den scenen.

The Eminent Blues Band (bild till höger) startade kvällarna i Manegen med två gitarrer och keyboard i frontlinjen. Stevie Ray Vaughan, Jimi Hendrix och Muddy Waters fanns helt klart i skivsamlingen. Johan Lings mångtoniga och tekniskt drivna gitarrspel dominerade ljudbilden och gjorde Eminent till kvällens tyngsta akt. Tre stora starka som fastnade hos mig: Klassikern "Rock Me Baby" med ett personligt stuk, Muddys slitstarka "Got My Mojo Working" med PO på Dylansk sång och så favoritriffet i "Going Down" (Don Nix).

Gungande rock'n'roll & blues à la New Orleans blev det när Gumbo drog igång förstärkta med två blåsare. "Vet ni om att vi är sjuka?!" ropade Micke Westman (sång och gitarr) när PJ hamrade igång "Rockin' Pneumonia and the Boogie Woogie Flu" på keyboardet. Fast nog tyckte jag de verkade oerhört pigga... De svettiga rytmerna i låtar som "Let 'em Roll", "Worried Mind" och Elvis-tributen "King Creole" lyckades dessutom dra upp de första danssugna på fötter!

Gumbo tilldelades under kvällen Torrekulla Blues Prize för att de "på ett levande sätt och med hög kvalité för ut bluesen till en ny publik".

Knock-Out Greg & Blue Weather (bild till vänster): Eleganta herrar som gjorde succé redan på förra festivalen. Jonas Göransson, vikarie för Anders Lewén, sken på läckert reverbklingande gitarr i "When It Rains It Really Pours" och Ike Turners "Cuban Getaway". De hårt jobbande blåsarna fick ta välförtjänt paus under några rena blueslåtar som "Number 9" där Gregs munspel skapade en illusion av ett stånkande lokomotiv. Fler höjdare: "Neighbour, Neighbour", BB Kings "Shut Your Mouth" och sanslöst svängiga "Baby Take It Easy" från Gatemouth Browns sångbok.

Engelsmannen Mike Sanchez (bild överst) är en härlig blandning av skönsångare och rock'n'roll & boogiewoogiepianist. De här kvällarna blev han superbt uppbackad av Blue Weather. "Girls All Over The World" behandlade uppenbarligen favoritämnet. "Hurtin' Inside" värkte, "Companion Blues" var en sofistikerad blues med snygg sax & gitarr, "The Voice Within" en smäktande vacker version av Percy Mayfields låt. En supersnabb "Lights Out" och en tungt soulig "Coalminer" följde. Klassikern "Fever" tillägnade han på lördagskvällen födelsedagsbarnet Irene - och utvecklade låten till ett dansnummer! Läckert gitarrspel igen! Mera pianoös i "Oh Little Girl" och "Red Hot Mama", tung groove i "Sapphire" - och till slut en blues med Greg himself tillbaka på scen med sitt blå munspel. Jubel!

Ja, det här blev ju bara bättre och bättre! Roll on 2003!
Tycker Christer Fridhammar