Jag hade aldrig sett Uno förut, hade inte så stora förväntningar alls, men erkänner mig glatt överraskad. Trots den snällt akustiska sättningen byggde man upp ett enormt tryck på många låtar, harmonisången i perfekt falsett kom mig att tänka på band som Crosby, Stills, Nash & Young - och så var det lekfullt, kul, busigt. Mycket glimt i ögat och räv bakom örat. Och visst är Uno en duktig låtskrivare. De imponerande DeSalinos bestod av Stephen Sahlin keyboard och sång, Tommy Sahlin akustisk gitarr och sång samt Tony Kjellstrand slagverk (den magiska trumlådan!) och sång. Tommy och Tony har man exempelvis sett o hört i SaND.

Det hade utlovats "akustiskt dragiga versioner av alla guldkornen från Unos & Freda's material!" Och så blev det. Jag kan inte alls den repertoaren, men det blev helt klart "Vindarna", "I en annan del av världen", "Tusen eldar", "Therese", "Under ytan" - och "Du är mitt liv" som Uno ville tillägna publiken. "Men du sa ju förut att den skulle tillägnas oss i bandet!" sa Tommy indignerat.

Och så blev det förstås talangfyllda gäster: Katarina (?), Freddie Wadling och Elinor Andersson (också i SaND), alla på suverän sång (extra points för Freddie!) och så fingerfärdige Lasse Lindberg (Ya Ya Men) som ryckte in på elbas på finalen.

Ljuvligt att starta veckan med en sån måndag...
Vid pennan Christer (2003-11-19), foto © Vanja Fridhammar