P-O Hesselbom berättar för Christer Fridhammar (1)

Hur det började? Jag träffade ju Tomas via Road Dust. När vi lade av så frågade jag dessutom Åke, som ju också var med i Road Dust, och Anders som i sin tur kände Jens.

Vi började relativt förutsättningslöst, jag skrev ihop ett förslag till en repertoar och blev en slags kapellmästare. Utan att vara en demonisk sådan: det var ett mycket demokratiskt band. Anders kallade mej bluesoturgen i bandet: det blev min uppgift att se till så att det blev blues och inte skenade iväg i en annan riktning. Blues är ju en ganska sträng musikform.

Vi hjälptes åt att arrangera. Tomas hade precis börjat spela slidegitarr och det blev en viktig bit i det hela.

Den första spelningen var på Vendelsbergs folkhögskola, 1982. Det gick väldigt bra: Anders, Jens och jag blev en riktigt bra rytmsektion. Anders var den första gitarrist jag träffat som riktigt njöt av att kompa, annars brukar de ju bränna allt krut på solona. Ovanpå detta låg då Tomas sång och slidegitarr och Åkes vilda gitarrspel. Vi blev en bra kombination, utan att det var jätteplanerat i förväg.

Andra spelningen var på Blå Stället i Angered. Men dessa två var ändå prövospelningar på något sätt: de första riktiga var när vi hade en vecka på Dojan. Då hann vi verkligen spela ihop oss som band, märkte att det fungerade. Och sedan rullade det på: vi fick bara mer och mer spelningar, vi fick spelningar utanför stan, det blev turnéer. Vi spelade minst ett par tre gånger i veckan. Vi fick t.o.m. tacka nej till spelningar. Spelade man på Dojan så var det tisdag t.o.m. lördag. Ibland hade vi två spelningar samma dag: I Stockholm spelade vi på Kulturhuset på dagen och på Tre Backar på kvällen. Längsta trippen? Stadspuben i Luleå. Sen spelade vi i Danmark, bl.a. på lilla Holger Danske i Helsingör. Klassiskt ställe, extremt trångt, vi fick ha mikrofonerna i taket.

Bluesfestivaler? De fanns inte då. Det fanns inte så många bluesband över huvud taget. Det fanns bara ett par tre i Göteborg. Men Forever Blues var väldigt aktiva, särskilt perioden ’83-’86 och omnämndes ofta i tidningarna som ett av Sveriges bästa bluesband. Jo, t.o.m. Vecko Revyn hade en artikel om oss vilket väl bör vara rätt unikt för ett bluesband.