|
[2023-01-20]
 ...
på
Sir Jay Åsling: "Love That Burns. A Tribute
Album to Peter Green's Fleetwood Mac" (2022)
Samtliga
bilder © Jörgen Åsling
 "Det
är för lite Skåneblues
på Göteborgs scener"
har Redaktör'n skrivit flera
gånger. Gäller fortfarande.
Visst, Pelle Lindberg
Bluesband hade ett par
gigs på KoM under 2022 och
Gerfast och Pontus
Snibb's Wreck of Blues
spelade under året för
GBF på Hängmattan resp.
S/S Marieholm. Men historiskt
verkar det inte vara så
stort utbyte mellan Skånes
och Göteborgs bluesscener.
Men (trumvirvel) Jörgen
Åsling och hans
glada mannar har vi fått
uppleva ett antal gånger
under åren. Redaktör'n
tänker ex. tillbaka på
åren 2005/2006 då
Jörgen a.k.a. Sir Jay förgyllde
ett par av Matteos tisdagskvällar
på Jamesons på Avenyn
med sin Swinging Blue
Orchestra och "en
svettig show à la T-bone
Walker, Louis Jordan och BB King"
för att citera Sir Jay himself.
Likt Arnold muttrade Jörgen
"I'll be back" och så
blev det, med bandet J.
Åsling Roots & Friends
@ KoM 2014 och under samma etikett
på Göteborgs Bluesförenings
arrangemang 2015 @ S/S Marieholm
+ Skärtorsdagsblues på
Musikens Hus samt 2016 @ S/S Marieholm.
En får takke!
Jörgen har även välsignat
oss med en rad plattor: Från
"Let's Jump Tonight!"
(2001) av Sir Åsling
& the T-Bone Orchestra
till J. Åsling Roots
& Friends med "The
Stockholm Sessions" (2015).
Och nu (trumvirvel igen) "Love
That Burns" med Sir
Jay Åsling och
kumpaner. |
|
|
|
|
 Redaktör'n
är en mycket stor beundrare
av Peter Green's Fleetwood Mac.
Det var de som introducerade honom
till bluesen. Såg/hörde
dem för första gången
söndagen den 24/11 1968 i
Katedralskolans aula i Växjö.
Peter & Danny på rad
med var sin Les Paul och Orangestärkare.
Historiskt. Helt omvälvande
för Redaktör'n. Om igen
i London '69. Och han har i stort
sett alla (?) deras officiella
utgivningar i hyllan.
Redaktör'n må vara
en nörd på vissa punkter,
men inte när han lyssnar
på musik. Så han sätter
sej inte och jämför
Peters plattor och Jörgens
platta låt för låt.
Nej, han lyssnar på "Love
That Burns" rakt upp och
ned, låter den stå
på egna ben. Som sej bör
tycker Redaktör'n. Du må
tycka annorlunda, det är
helt OK. |
|
|
|
|
|
|
 Jörgen
berättar att han under
sega Covidtider drog ihop
en grupp musikervänner
i Malmö för en
inspelningssession. Till
en början var det inget
seriöst projekt men
gradvis så blev det
en närmast 'andlig
resa' när musikerna
försökte visa
sin respekt för de
begåvade musikerna
i bluesbandet Fleetwood
Mac. Och visst märks
deras respekt, här
slarvas inte med något.
Vissa förändringar
har däremot gjorts,
glöm ex. stråkarna
på "Need Your
Love So Bad", här
får ni kör med
gospelfeel istället,
frontad av mästerliga
sångerskan Karin
Tingne (imponerade
stort på Redaktör'n
med Jalle Olsson & Co.
@ Medley i Malmö i
november förra året).
Just "Need Your Love
So Bad" ligger som
spår #1 och visst,
Redaktör'n saknar stråkarna.
(Det blir den enda jämförelsen
idag.) Mickey Bakers stråkarrangemang
blev kontroversiellt då
singeln kom (1968) men Redaktör'n
som inte är puristiskt
lagd älskar det. Istället
kör med klara gospelvibbar
och, som sagt, soloinpass
från Karin Tigne,
vars soulband Redaktör'n
gärna skulle höra
i Göteborg.
"Stop Messing Round"
får en flygande start
med Sir Jays gnistrande
gitarr backad av envis sax
och trombon. Danny Kirwans
"Coming Your Way"
med Kim Tomas vid mikrofonen
börjar lite blygt,
smyger sej på lyssnaren.
Ett gles men snart växande
ljudbild där gitarrfigurer
(Kim Tomas) och percussion
sätter prägeln.
"Homework" är
rock'n'roll, gitarrerna
solar broderligt. Tvenne
fina gitarrister, snyggt
rätt över, 'nuff
said. "Love That Burns"
blir alltid ett paradnummer,
så även med Sir
Jays stämma och gitarrfingrar.
Gospeldamerna mässar,
piano och blås tar
över och glider bort
i dimman. Fint som snus.
 Gitarr
(Sir Jay) och blås
spelar riff omkring varandra
i "Rollin' Man",
Sir Jay skryter om sin manlighet,
så tempobyte, Kim
kommer in från avbytarbåset
med sin gitarr, så
ett klingande piano som
fadar abrupt. "Before
the Beginning", mycket
suggestiv, Kim på
sång och grann gitarr.
Ja, granna gitarrsolon,
det levererar båda
gentlemännen om och
om igen. "World Keep
On Turning", Sir Jay
fångar ofta Peters
röstläge och tonfall,
en repetitiv gitarrfigur
backar, jagad av Mattias
mörkt blå munspel.
Duster Bennetts "Jumpin'
at Shadows": "What
can you say? / There isn't
much to tell / I'm going
downhill / I blame myself
/ I've been jumping at shadows
/ Thinking about my life".
Det blir inte mer blues
än så. Sir Jay
broderar. "Jigsaw Puzzle
Blues", en kortis,
baksidan på singeln
"Albatross". En
knixig Kirwankomposition
som Redaktör'n alltid
gillat. Djangofeel i tonvalen.
Och så A-sidan. "Albatross",
en hit för Peters band.
Vacker med stratosfärgitarr
och skönt rasslande
cymbaler.
"Oh Well Part 1&2",
skönt sökande
trevande gitarrflum av bästa
märke. "Lazy Poker
Blues" är absolut
inte lazy med sitt hamrande
piano och galna slide. Nej,
fylld av energi, precis
som albumet i sin helhet.
Välspelat, javisst.
Välsjunget, så
klart. Men framför
allt: A LABOUR OF LOVE.
Tippin' my hat in respect!
|
|
|
|
|
|
|
Samtliga
låtar och musikanter hittar
DU 
