Olle
är dubbelt beväpnad ikväll:
en Gibson Les Paul Special i TV Yellow
förutom den 'vanliga' '70-tals
Stratocastern. Redaktör'n nickar
gillande: nog spelades mycket av den
klassiska brittiska rockbluesen på
en Gibson Les Paul, om än oftast
på en LP Standard.
Wahwahpedalen har Olle med sej också,
tydligt demonstrerad tillsammans med
Les Paulen i öppningsnumret:
Creams "White Room". "Mainline
Florida" följer (se box
nedan), Led Zeps "You Shook Me",
Peter Greens "Black Magic Woman"
följd av Peters "Oh Well"
och "Green Manalishi", snyggt
sammanvävda.
Mången gitarrist är starkt
inspirerad/ influerad av Peter Green:
Redaktör'n tänker ex. på
Jörgen Åsling, på
S/S Marieholm kommande lördag
25/11.
Det blir Stratocastern i "Need
Your Love So Bad", mera Peter
Green (Redaktör'n lyssnar alltid
efter stråkarna!), och ljuvliga
"Cause We've Ended As Lovers"
à la Jeff Beck. Sicken lirare
(avser både Jeff och Olle)!
Mer gitarrbyten blir det: Creams "Crossroads"
och Led Zeps "Since I've Been
Loving You" som Olle även
denna gång sjunger helt fenomenalt
- och så paus.
Tillbaka
med Gibson i Creams "Sunshine
Of Your Love" och "Spoonful",
lite ormtjusarskala där, pluspoäng
för det. Och Stratan i Rory Gallaghers
"Bad Penny" (och där
slutar vi med gitarrerna). Mountains
"Theme For An Imaginary Western",
Claptons "Tulsa Time", Hendrix
"Fire". Vi får Don
Nixklassikern "Going Down",
fast Olles inspiration är nog
Jeff Beck. Liksom den är i Dylans
"Tonite I'm Staying Here With
You".
"Why Does Love Got To Be So Sad"
från Derek & The Dominoes,
"How Many More Times" (mera
Led Zep), ikväll med den berömda
looppedalen i aktion! Två gitarrer??
Måste vara AI! Och så
korsar de mållinjen med en mixtur
av Bluesbreakers "Steppin' Out"
och Deep Purples "Lazy".
Allra allra sist (fast publiken -
bra siffra ikväll - vill ha mer)
"People Get Ready", tänk
versionen med Beck och Roddan.
Redaktör'n kunde ha skrivit "Så
bra!!" efter varje låttitel,
men det blir lite löjligt. Han
är sedan evigheter ett fan av
dessa tre gentlemen, det har framgått
tydligt i bloggen under åren.
Denna kväll gör honom än
mer övertygad om att han tänker
rätt!
Många
klassiker i kvällens
repertoar, de flesta
har Redaktör'n
hört tidigare
med sCream. Men
George Terrys
"Mainline Florida"
som ligger på
Eric Claptons fina
album "461
Ocean Boulevard"
från '74,
den var ny och otippad.
Spåret ligger
sist på LPn
och är lite
udda: Clapton använder
en 'talk box' i
slutsolot!
Men Olle då?
"Jag hörde
Joe Bonamassa lira
låten på
sitt tributalbum
British Blues Explosion
och blev inspirerad."
Aha! Fullt logiskt,
sCream är ju
Olles British Blues
Explosion. Eller
hur?
Playlist
med tolv videor
på vår
YouTubekanal Tyvärr
går inte Anders
förträffliga
basspel på
femsträngad
Fender fram som
man kunde önska.
Men det ÄR
bara en högst
vanlig mobiltelefon...
En AI-filur i silverkavaj beväpnad
med en 'keytar' leder musikerna
in i "Now and Then".
Sa jag uppdaterad version? Visst
är låten fin.
Allt-i-allon Mal Evans (kan
va' Stefan) får slå
på ett städ. Klong!!
Han får flera repriser
under aftonen. Mångsidig
man.
Gian presenterar sej som George
Martin. Försöker hålla
ordning på gossarna i
studion. Inte lätt!
Gian frontar senare vokalt i
"Rock and Roll Music".
Yes, he's a rocker! Beatles
höll högre tempo än
Chuck!
Yoko Ono dyker upp tolkad av
Marta. Får en viktig roll
i föreställningen.
Frontar förtjänstfullt
i "I Wanna Hold Your Hand".
Sedemera rullas den berömda
sängen in (känd från
TV) och vi får även
en demonstration av 'bagism'.
Blev inte någon särskilt
spridd rörelse. Undra på
det.
Per Umerus på styltor
(varför inte?) sjunger
"I Am the Walrus".
En text som tydligen skrevs
för att förvirra Beatlesanalytikerna.
Bör ha haft framgång
med det.
En alldeles alldeles underbar
"Because" framförs.
Ljuvligt!
Pauls hund Martha dyker upp
i koppel. Marta vallar den.
Blir bara en liten olycka. Därför
PAUS.
Maharishi
Mahesh Yogi dyker upp till Mickes
sitarspel.
Micke gör snart en formidabel
"While My Guitar Gently
Weeps" på en blond
Tele. Ujujuj.
Slagverksensemblen The Beaters
inbjuder till tävling.
Känn igen de första
trumtakterna! Svart trumstock
i pris.
"Walking in the Park with
Eloise", en jazzinstrumental
(ev.) skriven av Pauls pappa
Jim. Gian överraskar på
tenorsax. Unge Axel ur publikum
överraskar på klarinett.
Gian spelar som alltid planerat
fel i "Penny Lane"
vers 3, sålunda kopierande
Paul på skivan. Applådåska!
Stephen spelar som alltid fullkomligt
fenomenalt piano. Grymt snygg
röd kavaj också (ibland).
"Penny Lane" och "Strawberry
Fields" framförs i
följd. Vald till världens
bästa single sägs
det. Redaktör'n säger
inte emot.
"Sergeant Pepper"-eran
inleds i enormt stiliga guldtränsade
kavajer. "Sgt. Pepper's
Lonely Hearts Club Band"
och "With a Little Help
from My Friends" avnjutes.
Mmmmm.
Vemodet börjar träda
in då de tre sista (synliga)
spåren på albumet
"Abbey Road" med start
"Golden Slumbers"
framförs. Och så
vidare. Ömhet börjar
träda in i applådhänderna.
Redaktör'n
kan bara travestera Povel Ramel,
en annan briljant kompositör,
om Pepperland: "Det här
är det bästa de någonsin
gjort."
Jörgen
Åsling och hans fenomenala
tribut till Peter Green's Fleetwood
Mac spelar på S/S Marieholm
i Göteborgs Bluesförenings
regi den 25 november.
Alltså för en gångs
skull en repris av Redaktör'n
Tänker Till!
"Det
är
för
lite
Skåneblues
på
Göteborgs
scener"
har
Redaktör'n
skrivit
flera
gånger.
Gäller
fortfarande.
Visst,
Pelle
Lindberg
Bluesband
hade
ett
par
gigs
på
KoM
under
2022
och
Gerfast
och
Pontus
Snibb's
Wreck
of Blues
spelade
under
året
för
GBF
på
Hängmattan
resp.
S/S
Marieholm.
Men
historiskt
verkar
det
inte
vara
så
stort
utbyte
mellan
Skånes
och
Göteborgs
bluesscener.
Men
(trumvirvel)
Jörgen
Åsling
och
hans
glada
mannar
har
vi fått
uppleva
ett
antal
gånger
under
åren.
Redaktör'n
tänker
ex.
tillbaka
på
åren
2005/2006
då
Jörgen
a.k.a.
Sir
Jay
förgyllde
ett
par
av Matteos
tisdagskvällar
på
Jamesons
på
Avenyn
med
sin
Swinging
Blue
Orchestra
och
"en
svettig
show
à
la T-bone
Walker,
Louis
Jordan
och
BB King"
för
att
citera
Sir
Jay
himself.
Likt
Arnold
muttrade
Jörgen
"I'll
be back"
och
så
blev
det,
med
bandet
J.
Åsling
Roots
&
Friends
@ KoM
2014
och
under
samma
etikett
på
Göteborgs
Bluesförenings
arrangemang
2015
@ S/S
Marieholm
+ Skärtorsdagsblues
på
Musikens
Hus
samt
2016
@ S/S
Marieholm.
En får
takke!
Jörgen
har
även
välsignat
oss
med
en rad
plattor:
Från
"Let's
Jump
Tonight!"
(2001)
av Sir
Åsling
&
the
T-Bone
Orchestra
till
J.
Åsling
Roots
&
Friends
med
"The
Stockholm
Sessions"
(2015).
Och
nu (trumvirvel
igen)
"Love
That
Burns"
med
Sir
Jay
Åsling
och
kumpaner.
Redaktör'n
är
en mycket
stor
beundrare
av Peter
Green's
Fleetwood
Mac.
Det
var
de som
introducerade
honom
till
bluesen.
Såg/hörde
dem
för
första
gången
söndagen
den
24/11
1968
i Katedralskolans
aula
i Växjö.
Peter
&
Danny
på
rad
med
var
sin
Les
Paul
och
Orangestärkare.
Historiskt.
Helt
omvälvande
för
Redaktör'n.
Om igen
i London
'69.
Och
han
har
i stort
sett
alla
(?)
deras
officiella
utgivningar
i hyllan.
Redaktör'n
må
vara
en nörd
på
vissa
punkter,
men
inte
när
han
lyssnar
på
musik.
Så
han
sätter
sej
inte
och
jämför
Peters
plattor
och
Jörgens
platta
låt
för
låt.
Nej,
han
lyssnar
på
"Love
That
Burns"
rakt
upp
och
ned,
låter
den
stå
på
egna
ben.
Som
sej
bör
tycker
Redaktör'n.
Du må
tycka
annorlunda,
det
är
helt
OK.
Jörgen
berättar
att
han
under
sega
Covidtider
drog
ihop
en
grupp
musikervänner
i
Malmö
för
en
inspelningssession.
Till
en
början
var
det
inget
seriöst
projekt
men
gradvis
så
blev
det
en
närmast
'andlig
resa'
när
musikerna
försökte
visa
sin
respekt
för
de
begåvade
musikerna
i
bluesbandet
Fleetwood
Mac.
Och
visst
märks
deras
respekt,
här
slarvas
inte
med
något.
Vissa
förändringar
har
däremot
gjorts,
glöm
ex.
stråkarna
på
"Need
Your
Love
So
Bad",
här
får
ni
kör
med
gospelfeel
istället,
frontad
av
mästerliga
sångerskan
Karin
Tingne
(imponerade
stort
på
Redaktör'n
med
Jalle
Olsson
&
Co.
@
Medley
i
Malmö
i
november
förra
året).
Just
"Need
Your
Love
So
Bad"
ligger
som
spår
#1
och
visst,
Redaktör'n
saknar
stråkarna.
(Det
blir
den
enda
jämförelsen
idag.)
Mickey
Bakers
stråkarrangemang
blev
kontroversiellt
då
singeln
kom
(1968)
men
Redaktör'n
som
inte
är
puristiskt
lagd
älskar
det.
Istället
kör
med
klara
gospelvibbar
och,
som
sagt,
soloinpass
från
Karin
Tigne,
vars
soulband
Redaktör'n
gärna
skulle
höra
i
Göteborg.
"Stop
Messing
Round"
får
en
flygande
start
med
Sir
Jays
gnistrande
gitarr
backad
av
envis
sax
och
trombon.
Danny
Kirwans
"Coming
Your
Way"
med
Kim
Tomas
vid
mikrofonen
börjar
lite
blygt,
smyger
sej
på
lyssnaren.
Ett
gles
men
snart
växande
ljudbild
där
gitarrfigurer
(Kim
Tomas)
och
percussion
sätter
prägeln.
"Homework"
är
rock'n'roll,
gitarrerna
solar
broderligt.
Tvenne
fina
gitarrister,
snyggt
rätt
över,
'nuff
said.
"Love
That
Burns"
blir
alltid
ett
paradnummer,
så
även
med
Sir
Jays
stämma
och
gitarrfingrar.
Gospeldamerna
mässar,
piano
och
blås
tar
över
och
glider
bort
i
dimman.
Fint
som
snus.
Gitarr
(Sir
Jay)
och
blås
spelar
riff
omkring
varandra
i
"Rollin'
Man",
Sir
Jay
skryter
om
sin
manlighet,
så
tempobyte,
Kim
kommer
in
från
avbytarbåset
med
sin
gitarr,
så
ett
klingande
piano
som
fadar
abrupt.
"Before
the
Beginning",
mycket
suggestiv,
Kim
på
sång
och
grann
gitarr.
Ja,
granna
gitarrsolon,
det
levererar
båda
gentlemännen
om
och
om
igen.
"World
Keep
On
Turning",
Sir
Jay
fångar
ofta
Peters
röstläge
och
tonfall,
en
repetitiv
gitarrfigur
backar,
jagad
av
Mattias
mörkt
blå
munspel.
Duster
Bennetts
"Jumpin'
at
Shadows":
"What
can
you
say?
/
There
isn't
much
to
tell
/
I'm
going
downhill
/
I
blame
myself
/
I've
been
jumping
at
shadows
/
Thinking
about
my
life".
Det
blir
inte
mer
blues
än
så.
Sir
Jay
broderar.
"Jigsaw
Puzzle
Blues",
en
kortis,
baksidan
på
singeln
"Albatross".
En
knixig
Kirwankomposition
som
Redaktör'n
alltid
gillat.
Djangofeel
i
tonvalen.
Och
så
A-sidan.
"Albatross",
en
hit
för
Peters
band.
Vacker
med
stratosfärgitarr
och
skönt
rasslande
cymbaler.
"Oh
Well
Part
1&2",
skönt
sökande
trevande
gitarrflum
av
bästa
märke.
"Lazy
Poker
Blues"
är
absolut
inte
lazy
med
sitt
hamrande
piano
och
galna
slide.
Nej,
fylld
av
energi,
precis
som
albumet
i
sin
helhet.
Välspelat,
javisst.
Välsjunget,
så
klart.
Men
framför
allt:
A
LABOUR
OF
LOVE.
Tippin'
my
hat
in
respect!
När
bandet debuterade 2010 sa' Palle så
här: "Det kommer att vara
fokus på munspelsbaserad Chicagoblues
som vi kommer att framföra på
ett originellt och personligt sätt.
Med sången i centrum, och ett
gitarrbaserat komp som stöttas
upp med kontrabas och trummor för
att få ett rytmiskt sväng!"
Stämmer fortfarande!
Tack och lov fästes deras musik
ned på en skiva: År 2011
släppte bandet en förträfflig
7-spårs EP om vilken rutinerade
skribenten Olle Wallin noterade i
No. 173 av tidskriften "Jefferson":
"I floden av dussinblues känns
en sådan här skiva som
ett reningsbad. Något för
såväl blueskonnässören
som för gemene man med känsla
för gung."
Du är
välkommen! Tidigare
gästskribenter (senast
Micke Rytky) hittar Du på
denna sida
•Alternativa kalendrar/
Facebookgrupper Facebookgrupper
+ en website med kalender Om
det ljuva 60-talet - om dagens västsvenska
bluesscener - och om livemusik i Göteborg
En
mycket aktiv växande Facebookgrupp
skapad av P-O Hesselbom.
60-tals musik och band.
Svenska, engelska, amerikanska.
Facebookgrupp.
"Information om bluesspelningar
och bluesjam i och kring Göteborg.
Vänligen respektera att denna
grupp är dedikerad till enbart
bluesmusik."
Facebookgrupp
med ca 1500 medlemmar:
"Här samlar vi allt som
sker i bluesmusik inom Västra
Götaland." INTE
Facebook. "Gothenburg
has a great live scene and our mission
is to make it a little bit more
accessible"
Kommer att expandera Facebookgrupp.
"Nu är jag trött
på att inte hitta alla gig
i stan på ett ställe
Lägg till till länkar
och tips så alla kan hitta
dem här."
•
Våra egna sidor
om Blueshistoria Sidorna om
Totta's Bluesband och Engelsk blues
är engelskspråkiga
•
VECKANS FAVORITALBUM
Redaktör'n
väljer varje vecka ut ett album
på
Spotify. Klicka omslaget och lyssna!
Jorma
Kaukonen, främst känd
från Jefferson Airplane
och Hot Tuna, ledde
en kort period trion Jorma Kaukonen
& Vital Parts. Redaktör'n hade
turen kolla dem en kväll i San
Francisco 1980: Jorma beväpnad
med en elegant Gibson L5-S och två
staplade Mesa Boogie combos. En kväll
att minnas.
Och albumet "Barbeque King"
från just 1980 är kul, Jorma
lirar med nästan punkig energi,
inte alls så 'folksy' eller 'hippie'
som han kunde vara. Favoritspår
är titelspåret, ett lite
lugnare spår med Jormas slidegitarr
deluxe. Testa! (2023-11-27)
Vår
gode vän Leif Wivatt
berättar:
"Har ... dragit igång min
blogg Wivatts
blogg. Om konserter
jag sett, om artister jag gillar mm."
Leif Wivatt var musikjournalist på
P4 Göteborg från 1984 till
i juli 2016:
"LEIF WIVATT har
under en rad år bevakat stort
och smått i musiklivet i Göteborg.
Han har också tidigare valt musik
till P4 Göteborgs olika program
och det han inte vet om aktuell musik
är knappast värt att veta.
Svenska skivspår, Poporama, Discorama,
Beat och Wivatt är några
av de musikprogram där Leif Wivatt
varit inblandad." (Sveriges Radio)
•
BLOGGAR om musik m.m.
+ Rustans videokanal
Rustan
Lefin har koll - och kamera
Musikjournalisten
Leif i full frihet
•
Kvarnis Hörna
Janne Kvarnströms bildgallerier: Klicka
och minns!
...
på
sCream @ KoM 18/11 
Olle
är dubbelt beväpnad ikväll:
en Gibson Les Paul Special i TV Yellow
förutom den 'vanliga' '70-tals
Stratocastern. Redaktör'n nickar
gillande: nog spelades mycket av den
klassiska brittiska rockbluesen på
en Gibson Les Paul, om än oftast
på en LP Standard.
Tillbaka
med Gibson i Creams "Sunshine
Of Your Love" och "Spoonful",
lite ormtjusarskala där, pluspoäng
för det. Och Stratan i Rory Gallaghers
"Bad Penny" (och där
slutar vi med gitarrerna). Mountains
"Theme For An Imaginary Western",
Claptons "Tulsa Time", Hendrix
"Fire". Vi får Don
Nixklassikern "Going Down",
fast Olles inspiration är nog
Jeff Beck. Liksom den är i Dylans
"Tonite I'm Staying Here With
You". 
Många
klassiker i kvällens
repertoar, de flesta
har Redaktör'n
hört tidigare
med sCream. Men
George Terrys
"Mainline Florida"
som ligger på
Eric Claptons fina
album "461
Ocean Boulevard"
från '74,
den var ny och otippad.
Spåret ligger
sist på LPn
och är lite
udda: Clapton använder
en 'talk box' i
slutsolot!
De
välbekanta tongångarna
av "Magical Mystery Tour"
klingar som inledningsmusik.
Största förväntan!
Och så brakar det loss!
Maharishi
Mahesh Yogi dyker upp till Mickes
sitarspel.
Jörgen
Åsling och hans fenomenala
tribut till Peter Green's Fleetwood
Mac spelar på S/S Marieholm
i Göteborgs Bluesförenings
regi den 25 november.
"Det
är
för
lite
Skåneblues
på
Göteborgs
scener"
har
Redaktör'n
skrivit
flera
gånger.
Gäller
fortfarande.
Visst,
Pelle
Lindberg
Bluesband
hade
ett
par
gigs
på
KoM
under
2022
och
Gerfast
och
Pontus
Snibb's
Wreck
of Blues
spelade
under
året
för
GBF
på
Hängmattan
resp.
S/S
Marieholm.
Men
historiskt
verkar
det
inte
vara
så
stort
utbyte
mellan
Skånes
och
Göteborgs
bluesscener.
Redaktör'n
är
en mycket
stor
beundrare
av Peter
Green's
Fleetwood
Mac.
Det
var
de som
introducerade
honom
till
bluesen.
Såg/hörde
dem
för
första
gången
söndagen
den
24/11
1968
i Katedralskolans
aula
i Växjö.
Peter
&
Danny
på
rad
med
var
sin
Les
Paul
och
Orangestärkare.
Historiskt.
Helt
omvälvande
för
Redaktör'n.
Om igen
i London
'69.
Och
han
har
i stort
sett
alla
(?)
deras
officiella
utgivningar
i hyllan.
Samtliga
låtar
och
musikanter
hittar
DU 
Jörgen
berättar
att
han
under
sega
Covidtider
drog
ihop
en
grupp
musikervänner
i
Malmö
för
en
inspelningssession.
Till
en
början
var
det
inget
seriöst
projekt
men
gradvis
så
blev
det
en
närmast
'andlig
resa'
när
musikerna
försökte
visa
sin
respekt
för
de
begåvade
musikerna
i
bluesbandet
Fleetwood
Mac.
Och
visst
märks
deras
respekt,
här
slarvas
inte
med
något.
Vissa
förändringar
har
däremot
gjorts,
glöm
ex.
stråkarna
på
"Need
Your
Love
So
Bad",
här
får
ni
kör
med
gospelfeel
istället,
frontad
av
mästerliga
sångerskan
Karin
Tingne
(imponerade
stort
på
Redaktör'n
med
Jalle
Olsson
&
Co.
@
Medley
i
Malmö
i
november
förra
året).
Gitarr
(Sir
Jay)
och
blås
spelar
riff
omkring
varandra
i
"Rollin'
Man",
Sir
Jay
skryter
om
sin
manlighet,
så
tempobyte,
Kim
kommer
in
från
avbytarbåset
med
sin
gitarr,
så
ett
klingande
piano
som
fadar
abrupt.
"Before
the
Beginning",
mycket
suggestiv,
Kim
på
sång
och
grann
gitarr.
Ja,
granna
gitarrsolon,
det
levererar
båda
gentlemännen
om
och
om
igen.
"World
Keep
On
Turning",
Sir
Jay
fångar
ofta
Peters
röstläge
och
tonfall,
en
repetitiv
gitarrfigur
backar,
jagad
av
Mattias
mörkt
blå
munspel.
När
bandet debuterade 2010 sa' Palle så
här: "Det kommer att vara
fokus på munspelsbaserad Chicagoblues
som vi kommer att framföra på
ett originellt och personligt sätt.
Med sången i centrum, och ett
gitarrbaserat komp som stöttas
upp med kontrabas och trummor för
att få ett rytmiskt sväng!"
Stämmer fortfarande!
Fortsätt
läsa om 
MAIL:
Vår
gode vän Leif Wivatt
berättar: 
Kolla
Jannes serie musikfotografier 'KVARNIS'!
