A P.A.W.S. Page 

Göran Svenningsson i Instigators intervjuad 99-09-27 av Christer Fridhammar.
Texten publicerad i tidskriften JEFFERSON nr 122 (1999)

När började du spela?
1981 tror jag det var. Jag fick en akustisk gitarr i julklapp av morsan och farsan efter tjat. Då hade jag ju aldrig lyssnat på blues, 16 år var jag då. Jag gick på Kursverksamheten och lärde mej spela klassisk gitarr. Jag var ju hårdrockare på den tiden, satt hemma och tyckte inte jag fick ihop det, det gick för fort. Nån äldre kompis som var musiker sa ’kolla in lite bluesplattor för där är det fräcka gitarrgrejer som inte är så tekniskt avancerade att lära sej’. Jag fick tag i en Albert King-platta, "King Of The Blues Guitar" och satt och pulade med den och upptäckte att det här går ju att lösa, liksom, och efter det så blev jag bara torsk. Jag tror jag köpte fem Albert King-plattor och på den vägen är det. Jag hade nog trettio bluesplattor inom ett år. 17 år var jag, jobbade extra på en bensinstation och så fort jag hade hundra spänn drog jag iväg och köpte ett par bluesplattor, liksom.

'81 eller '82 när jag började spela lyckades jag snika in på Nefertiti när Tottas spelade. Det var när dom blev lite stora. Jag stod och kollade på Bengan hela tiden. Det var den första liverelationen jag fick till blues. Och sen dom andra, Mr Bo, ja dom lokala bluesbanden i stan.

Jag såg nog inte nån utländsk, amerikansk akt förrän jag kom till Chicago första gången. Då var jag 19. Då hade jag redan en karta där jag ringat in alla klubbar som hade nåt att erbjuda. Bodde hos frireligiösa mormor och morfar som inte fattade vad jag skulle ut och göra i djävulens kvarter. Jag var ute och kollade varje kväll, så från att inte ha sett nånting så två veckor senare så hade jag sett Magic Slim, Otis Rush, Johnny Shines, Buddy Guy, Sunnyland Slim, Jimmy Rogers. Det var 21 år på barerna så jag hade min mors kusins pass… Han var några år äldre än mej.

Dom hade ju jamsessions på ett par ställen. Dom tyckte synd om 'the poor Swede' så jag fick låna en gitarr och sitta in.
Sen åkte jag till USA varje år tills jag fick familj. Jag har väl varit där 13 eller 14 gånger. I fortsättningen hade jag gitarren med. Checkerboard Lounge, Kingston Mines: Så fort det var läge att sitta in så var jag där med gitarren.

'82 eller '83 började jag spela i band i Göteborg. Blues och Stonescovers, Animals... Det höll jag på med ett år eller två. Sen spelade jag i ett rent bluesband. Jag tror vi hette Nightstomp. Vi spelade väl ihop ett par år. Det var Eddie Wadling (trummor), Lars Mellqvist på bas, Sture Elldin spela' munspel ett tag…

Sen spelade jag på trio ett tag. Första gången jag höll i alltihopa själv. P-O (Hesselbom) på trummor och Hasse Westling på bas. Vi spelade ganska mycket. Det var väl då folk började höra talas om en, man spelade utanför Göteborg.

Kring '91 var jag med i Mr Bo & the Boosters ett kort tag (Mr. Bo t.v.). Bra - men mycket folk och rörigt. Efter en spelning på Village i Västerås la' jag och trummisen Jim Ingvarsson av.


Tillbaka    Fortsätt

| WELCOME | FROM THE EDITOR | WHO ARE WE? | CAMERA VANJA | VANJA'S FAVES |
| SAN FRANCISCO | ROCKIN' ROOTS | GERT'S TAPES | GERT'S STROLL |
| KNIGHTS IN BLUE DENIM (U.K.) | BLUES IN SCANDINAVIA | A PAGE OF BLUES (U.S. & CANADA) |
| VANJA'S BLUE CAMERA | SWEDISH ARTISTS | LABELS & DISTRIBUTORS |
| U.K., U.S. AND CANADIAN ARTISTS | GUITAR PAGE | TOURS & U.B.L. |