'81 eller '82 när jag började spela lyckades jag snika in på Nefertiti när Tottas spelade. Det var när dom blev lite stora. Jag stod och kollade på Bengan hela tiden. Det var den första liverelationen jag fick till blues. Och sen dom andra, Mr Bo, ja dom lokala bluesbanden i stan.
Jag såg nog inte nån utländsk, amerikansk akt förrän jag kom till Chicago första gången. Då var jag 19. Då hade jag redan en karta där jag ringat in alla klubbar som hade nåt att erbjuda. Bodde hos frireligiösa mormor och morfar som inte fattade vad jag skulle ut och göra i djävulens kvarter. Jag var ute och kollade varje kväll, så från att inte ha sett nånting så två veckor senare så hade jag sett Magic Slim, Otis Rush, Johnny Shines, Buddy Guy, Sunnyland Slim, Jimmy Rogers. Det var 21 år på barerna så jag hade min mors kusins pass… Han var några år äldre än mej.
Dom hade ju jamsessions på
ett par ställen. Dom tyckte synd om 'the poor Swede' så jag
fick låna en gitarr och sitta in.
Sen åkte jag till
USA varje år tills jag fick familj. Jag har väl varit där
13 eller 14 gånger. I fortsättningen hade jag gitarren med.
Checkerboard Lounge, Kingston Mines: Så fort det var läge att
sitta in så var jag där med gitarren.
'82 eller '83 började jag spela i band i Göteborg. Blues och Stonescovers, Animals... Det höll jag på med ett år eller två. Sen spelade jag i ett rent bluesband. Jag tror vi hette Nightstomp. Vi spelade väl ihop ett par år. Det var Eddie Wadling (trummor), Lars Mellqvist på bas, Sture Elldin spela' munspel ett tag…
Sen spelade jag på trio ett tag. Första gången jag höll i alltihopa själv. P-O (Hesselbom) på trummor och Hasse Westling på bas. Vi spelade ganska mycket. Det var väl då folk började höra talas om en, man spelade utanför Göteborg.
Kring '91 var jag med i Mr Bo & the Boosters ett kort tag (Mr. Bo t.v.). Bra - men mycket folk och rörigt. Efter en spelning på Village i Västerås la' jag och trummisen Jim Ingvarsson av.