Gigs februari 2007      Nyare     

Ullareds Bygdegård(!) förvandlas för en kväll till the House of Blues när Martin & His Rhythm Kings, ikväll förstärkta med Mats Börjesson på piano och hammond, visar var bluesskåpet skall stå.

Med eko från Austin och Chicago fylls lokalen med frustande och smäktande genuina bluestoner. Uppbackad av tätt, stabilt och tryggt spelande Elias Björck på bas och Anders Nygren på trummor bjuder Martin på stort och inlevelsefullt gitarrspel framfört med fantasi och starkt närvaro. Tonen i Fendern är djup, fyllig och rejält mörkblå och känns tilltalande. Därtill en förvånansvärt utvecklad och mogen bluesröst, denna kväll reducerad av en trist förkylning, som ger tung trovärdighet åt texten.

Tonerna mer kramas och pressas än lockas ur gitarren. Som satte dom långt inne. Men det är direktkontakt med med bluesens själ och hjärta. Hela tiden.

Bandets repertoar är omväxlande; slow, jump och Chicago, Freddie King, Elmor James, James Harman, Albert Collins och Timmy Rogers. Men med tyngdpunkten förskjuten norrut mot Chicago. Och ett extra stort plus för starkt eget material där speciellt avslutande slowbluesen The right way är en riktig, riktig gobit. Ikväll med maffigt skönt hammondsolo.

Så överraskar Martin med munspel i extranummer och med en kraftfull och klar ton skapas riktig go klubbkänsla. Och så en boogierykare med fräsande inspirerat pianospel som slutpunkt.
Det kunde varit 6th Street i Austin. Men det var i Ullared, Martin & His Rhythm Kings. Stort.
Claes Adolfsson (2007-02-18) + foto Vanja (fr. Gbg Blues Party)

HANNAH TOLF med JOHAN JOHANSSONS ORKESTER: fre 9/2 2007 Galliano, Göteborg
Hannah Tolf sång, Johan Johansson keyboard, Stefan Sandberg sax, Fredrik Källgren Wallin bas, Thommy Larsson trummor.

Jag är ju en sann Hanna-fan! Spelar skivan med Ahlin, Johansson o Tolf mest hela tiden. Blues som går rakt i hjärtat och är en lisa för kropp och själ.

Detta var helt annorlunda men lika bra för det. Jazz, soul, bossa, gospel, latin. Görspännande och underbart. Ett tajt band med tungt bas och trumspel, grymmesolon på swingigt piano och brölande saxofon. Låtpärlor som Angel Eyes, Fine and Mellow, den suggestiva Caravan och John Coltranes smått hysteriska Mr PC. Inspirerad scatsång och andra exotiska ljud från Hanna. Lite lågt på micken bara, man fick spetsa öronen.

Sedan blev det rent brasiliansk stämning med Girl from Ipanema. Jag såg på de orange väggarna på Galliano och till och med plastblommorna kändes som rätt. Ganska mysigt faktiskt.

Och så plötsligt en härlig version av Sunny som drog upp folk på dansgolvet direkt. Jag hade gärna dansat jag också, bjud upp mig nån nästa gång!

Mot slutet av kvällen kom även bluesen med bland annat svängiga Mellow down easy, Crazy ´bout you baby och så ljuvliga Nobody knows you med Robert Tolfs ödsligt vackra munspel.. am I in Heaven?
Lena Knutsson (2007-02-11) + foto Robert Tolf

JENNY ALMSENIUS & MARTIN ABRAHAMSSON

BYGREN & CO Bengt Bygren sång, klaviatur, gitarr, Bengan Blomgren gitarr, Gian Kündig (vik) bas och Dan Magnusson på trummor. Så var det då dags att parta loss till en av bluesvinterns absoluta höjdpunkter, Göteborgs Bluesförenings traditionella (andra gången) ”Winter Blues Party”! Värmer upp med några kalla nere i caféet, där Bygren m.fl. bjuder på kvalitetsmusik i Dylans och Cohens anda varvat med en del traditionellt blues/soul material. Har ju läst redaktör Fridhammars översvallande rapporter och kan bara intyga; detta är ett supergäng. Ett sånt sväng. Får man önska så öka på pocenten svänglåtar och minska på Dylanlunket. Det verkade så av publikens reaktioner att döma i alla fall! Underbar att skåda och värd en egen spalt är trummisen Dan Magnusson, jag föll pladask Sedan var det bara att knata upp för trappan för att beskåda

PAUL & THE BLUE DELIVERY Paul Alfredsson sång, munspel, gtr, Ari Hautala gitarr, Matti Ollikainen piano, Magnus Lanshammar bas och Jim Ingvarsson trummor. Osande Chicagoblues med ett gäng som verkligen har hittat formen. Skall inte sticka under stol med att jag var barnsligt förtjust i gammelfinnen Puro, men jag måste kapitulera för det ”nya” blåvita krutpaketet, Ari Hautala. Hela bandet har utvecklats tillsammans och med galningarna Ollikainen och Ingvarsson med i laguppställningen kan inget gå fel! Älskade dom i Bluebirds och älskar dom nu, PUSS!! Lanshammar är en klippa och maestro själv förvaltar sin röst och sitt trynorglande på bästa sätt… Keep on truckin´, boys!! Efter ytterligare lite Bygrenskt örongodis i källaren är det dags för

SIMON SAYS Simon Lindekrantz sång/munspel, Bernt Andersson keyboard, Kalle Ruuth (vik) gitarr, Conny Sävmo bas, Tomas Olsson trummor, Gunnel Samuelsson & Stefan Sandberg saxofon Har inte sett detta underbara band på alla deras gig, men några har det blivit… Jag håller förra årets spelning på Bluespartyt som referens i grenen…Vad nu grenen har med detta att göra? Då stod vi lyckligt svajandes i Slottsskogen och nöp våra fruars armar i ren och skär förbluffelse inför det jävulusiska sväng som Simoniterna levererade. Grymt! Lika geschwinnt går det inte denna gång enligt min ringa mening, lite småhafs här och var drar ner helhetsintrycket men visst fanken dansade vi och visst svänger det! Men som sagt lika fantastico som på Belparc var det inte! Trots detta; snälla se till att vi får se denna dam och dessa herrar snart igen!! Vilka musiker och vilken röst!!

SVENSSON & DAFGÅRD Marcus Svensson sång, gitarrer, Stefan Dafgård sång, munspel, tvättbräde Vi inleder som vanligt med att i sällskap av lämpliga drycker och goda vänner starta upp kvällen i caféet. Lite lagom lugnt… Har alltid varit lite ljum inför det obligatoriska inslaget av gammelblues på bluesfestivalerna…Lite präktigt och lärorikt sådär, ni vet. Den här kvällen träffar herrar Svensson och Dafgård mig rakt i solar plexus med sin rootblues. En sån känsla och närhet, ryser fortfarande när jag tänker på det! Kan i dessa sammanhang ibland komma på mig själv med att stå och längta efter trummor och bas. Inte särskilt politiskt korrekt, jag vet. Ikväll händer något fantastiskt, ståbasekvilibristen ”Skägget” Fahleryd dyker upp för att köra med i några låtar. Basen låter bas och trummor, han gör nåt med strängarna, det blir magiskt bra! Kvällens höjdpunkt för mig! Önskelåt till nästa gång: Smokestack Lighting… Kastar mig relativt raskt upp för trapporna för att se och lyssna på i mitt tycke Sveriges bästa bluesband just nu:

MR BO & THE VOODOOERS & THE VOODOOFONES Mr Bo Carlsson sång och gitarr, Bo Hansson hammond, Lars Mellqvist bas, Roger Mörck trummor + Jan Fredriksson sax, Dan Varwne trumpet Såg dessa gossar minus blås på NEF för ett tag sen och det var den starkaste inledning jag sett på NEF sen T-Birds med Kid Ramos var i stan för ett antal år sedan. Därav det något lyriska betyget ovan… Varför låter det så bra? Man har kul på scenen samtidigt som man inte tramsar, detta är blues på riktigt precis som den ska spelas. Det går inte att leverera bluemusik om man inte menar allvar och det gör de här herrarna. Dessutom fantastisk dansmusik!! Bo Carlsson själv som vanligt iklädd välsittande kostym och klädsam hatt trivs med sin musik just nu verkar det, sången och gitarrspelet glöder i guldrött, precis som slipsen…Det mesta är väl redan skrivet av mig och andra om dessa eleganter, vi älskar er, bara så ni vet!! Vi hinner med lite mingel innan våra vänner från Kongl. Hufvudstaden

KNOCKOUT GREG & BLUE WEATHER Greger "Knock-Out Greg" Andersson-Sång/Munspel, Janne Linden (vik) -Gitarr, Urban Hed-Kontrabas, Little Mark Andersson-Trummor, Tore Berglund-Barytonsax, Tobbe Eliasson-Tenorsax äntrar scenen med sin typiska 40- och 50- tals blues av bästa märke. En bra avslutning på kvällen även om jag kan tycka att inhopparen på gitarr inte är riktigt lika glimrande som sjuke (?) Anders Lewén. Såg detta band första gången på NEF för många år sedan och då var de helt bindgalna på scen. Anders ståendes på en orkestergura spelandes som en besatt. Kanske har lite mer rutin smugit sig in nu? Men som sagt grabbarna levererar och dansgolvet fylls snabbt av stuffande bluesälskare med varierande stilar. ”En häärlig kväll” som ordföranden brukar säga! Tycker att även detta party visar att Bluesföreningen är att räkna med som nöjesarrangörer av klass i Göteborg. Kanske kunde man ha satsat på något ”tyngre” namn som dragplåster, men smakar det så kostar det som bekant. Vi ser fram mot vårens stora namn Magic Slim, då ses vi hoppas jag!