Slam Allen från USA blev något av publikfavorit då Lysekils Bluesfrossa genomfördes för sjätte gången. Efter några inledande låtar för att värma upp både sig själv och publik stod han plötsligt framför mikrofoner och all elektronisk hjälp och lät rösten bära rakt ut. Och ut bar den, hela parken fylldes av Slams röst. Att han valde just B B King-låten ”How Blue Can You Get” var nog ingen slump då denna sång innehåller ett av bluesens huvudteman, nämligen kärlek och speciellt sviken sådan. Eller vad sägs om textraden “I gave you seven children and now you want to give them back” sjungen med Slams fulla känsla, ja då blir det blues. När Slam sedan klev ut bland publiken med kommentaren “I want you to know I´m for real” fullbordade han segern över publiken. Slam kompades av Maury ”Hooter” Saslaff och Asbjoern Husby.

H P Lange och Troels Jensen satte djupa avtryck hos många av lyssnarna. En äldre dam uttryckte detta till en av arrangörerna med orden – De här måste komma hit nästa år också. H P och Troels var helgens hårdast arbetande musiker. På fredag gjorde de ett fantastiskt framförande i Kungstorgskyrkan där publiken blivit rejält uppvärmd av en gospelkör ledd av Nina Norrman och en liten bluesgrupp ledd av Mats Karlsson på sång och munspel. Därefter spelade de på en fullständigt fullsatt Pub Midgård. Där ett sjuttiotal personer njöt av blues när den är som allra bäst. Värmen var påtaglig både mätt i celcius- och känslograder. Vi fick även njuta av deras musik i parken då de spelade när scenen riggades om.

Musiken i parken inleddes med ett relativt oprövat band som kallar sig Teflon. De var kanske den största överraskningen under frossan med en känsligt balanserad repertoar som sträckte sig från Povels ”Måndag morgon blues” till låtar av Bob Dylan uppblandat med en del bluesklassiker. Hela bandet bjöd på sig själva och gjorde ett mycket avslappnat och chosefritt intryck på scen.

Chris Hipp and The Black Cats gav oss prov på att blues är en bred musikform. De låter sin musik färgas av såväl jazz som soul och skapar ett trevligt sound på scen. Bandet frontas av Lysekilssonen Christer Carlsson som har en riktigt bra röst. Han får också ett tryggt uppbackande av rytmsektionen där Ander Sköldqvist och Patrik Lindström utgör stöttepelare. Chris och bandet spelade även på Restaurangerna Barracuda och Sjökanten där de lockade upp åtskilliga danspar på golvet.

På Barracuda spelade Sture Elldin Blues Band på lördagskvällen. Och vilket spel. Publiken deltog med liv och lust. Många trådde dansgolvet och många njöt av ett det tighta spelet. Att sen gitarristerna Kalle Ruuth och Conny Aidanpää emellanåt hänger sig åt gitarrdueller med raffinerad kvalitet, som även inrymmer en hel del bus, gör inte njutningen sämre. Det var i alla fall några som uppfattade Kalles lilla ”Hemglassbilinstick” och andra små underfundigheter. Att sen bandet har hittat basisten Axel Broman som lyckas integrera instrument och kropp musikaliskt med bandet förstärker ytterligare gruppen. Stures ibland något tillbakadragna sång kom denna kväll ut ordentligt bra. Bluesen denna kväll avslutades inte förrän vid tvåtiden.

”Ett grymt band i högsta divisionen” lyder hr Fridhammars rubricering av nämnda spelning. Kan bara hålla med efter en svettig kväll på Jameson. Vi lyckliga som bevistade giget, och vi var många, tog chansen att kolla in en av de sista spelningar detta eminenta band gör i denna konstellation. Spelningar i Danmark o Belgien och sen återgår Bluebirds i sin gamla tappning om jag fattade saken rätt i partydimman…

Hade förmånen att transportera div. artister under sistlidna Bluesparty. Då gick Bluebirds varma på bilstereon, mycket uppskattat kan jag lova!

Bandet kör igång och här läggs inga vantar på tork som det gamla talesättet lyder. Full satsning och blues, rock n roll blandas med soul och rockabilly. Här är det sväng och kvalitet som ligger i botten och inte som med en del andra band ”det skall finnas lite för alla smaker”. Kompromisslöst var ordet! En hel del eget material vilket imponerar med tanke på vilken låt-skatt vi sitter på…

Cigarrökande Rude Boys Outa Jail Ingvarsson och Ollikainen står för det svettigaste svänget jag hört på länge. Bägge i full frihet är en attraktion på vilken scen och med vilka musiker som helst. Worldwide!! Hämningslöst och helt utan skyddsnät imponerar de grymt på mig ikväll, keep on rockin boys…

Patric och Magnus står för melodierna, ramarna och sång. Riktigt bra röster och gitarrspel som stagas upp av ett stadigt råsväng från jazzmastern. Fullt på dansgolvet! Lycka till med vad ni nu tar er för i framtiden!!

En kanonkväll med andra ord och det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att det här var sista ”Ruby Tuesday” som jag hade möjlighet att besöka i lokalerna å Kungsportsavenyn i akt och mening att suga i mig Brnik och underbar musik. Varmt tack till Matteo och personalen på Jameson, ni har verkligen gett oss oförglömliga stunder!!

Vid tiotiden drar bandet igång inför en mangrann pensionatspublik och en himla massa tillresta. Hårdsvängande låtar med orgelsväng och ett komp som vilket bluesband som helst hade varit lyckliga att äga! Blandar låtar ifrån nya plattan, Broken Habanas, med gammalt örongodis som ”Stone me in to the groove” och andra hits vi känner igen från början av 90-talet. Har en känsla av att det är balans i grabbarnas liv numera, då ville man leva upp till rockmyten och sånt tar styggt… Får vibbar av Doors, Roxy Music och då blir man ju rätt glad...Vissa låtar väntar man bara att mr Ferry skall greppa mikrofonen.

Bandets spelglädje och publikkontakt lyser upp hela Slussen och vi är många som svettas och dansar. Två inropningar av lyckliga människor och det är över. På vilken krog kan man efter spelningen sänka ner sig själv i salt, mareldslysande vatten?? På vilken krog käkar man frukost med bandet dagen efter?? På vilken krog hittar man kombinationen hav, bra musik och god mat?? Gissa själv! Kan rekommendera augustikvällar, magiskt ljus och känsla!!

Att det är goa gubbar i bandet får vi bevis för när de utan knot ställer upp med ström så att vi får igång bilen dan efter. Bilstereon gick ju varm halva natta!

Tycker att nye basisten Axel, en yngling som vi sett en del av på jammen, visade riktigt bra klass! Enkelt med gung precis som det skall vara! Conny är grym när han får till det, play it simple man! Åsså Pilen som ju är med överallt… Man fattar varför, grabben är ju helt genommuskalisk. Kanonjobb bakom trummorna, även om en del av de mest avancerade godsakerna i den högre skolan kanske inte kuggade in i maskineriet till 100 %... Men vi njöt och vi mumlade: f-n va bra…Kvällen avslutas med Michelle som går upp i ett par njutningsfulla låtar, godis!!

En mycket trevlig kväll på KoM med andra ord och Fred i baren såg ut att hålla med. Gott med ett ställe som tar bra musik på allvar nu när Göteborgs bluesscener läggs ner en efter en. Det var varmt inomhus eller hur, ni som var där. Såg efter spelningen Fred stå och fantisera om en uteservering på trottoaren, det lät som han hade det hela ganska klart för sig… Lite ruffigt skall det tydligen bli…Ser vi fram mot nästa sommar eller?
Don´t miss them next time!

Äldre recensioner finns här